2006/03/30

Musik/Stil: Fred Perry och arvet från det förgångna


Ibland blir plaggs historiska arv extra tydliga, även om det kanske inte alltid ter sig i så trevliga former. Ibland brukar nyfrälsta Dexy:iter i sena tonåren reagera med ilska och bestörtning när man nämner mods- och skinsrörelsen tätt inflätade arv. Denna historielöshet bland musikskribenter fick ju t.ex. Moz att emigrera från öarna. I alla fall så tycker jag Fred Perry-pikén är en av de få historiska plagg som fortfarande fungerar som symbolik över den tiden. Detta även om detta märke på senare tid strömlinjeformats med gigantiska lagerkransar som tittar ut från alla möjliga bjärt färgade sweatshirts.

Klädhistoria i allmänhet och Fred Perry i synnerhet kan ta sig mer drastiska uttryck än de rent teoretiska. En dråplig akt av missförstånd utspelade sig när jag var på sen efterfest i ett av Göteborgs många blockhus under detta års första dag. Min vän hade dagen till ära iklätt sig en kanariegul Fred Perry-piké och blev plötsligt anklagad att flörta med skinheadsrörelsen och nynazism av en överförfriskad nyårsfestare pga av sitt klädval. En flicka som min vän hade charmerat under kvällen ryckte hastigt ut till hans försvar med att påpeka att hon minsann inte tyckte skinheads var så farliga. I nästa sekund så visade sig en i köket, där vi stod, vara judinna med familjära anknytningar till förintelsen. Medan det stora bråket utbröt drog jag mig undan med mitt lådvin till ett angränsande rum med ett piano där jag en god stund satt och spelade för ett hånglade par tills allt lugnat ner sig.

Allra vackrast om Fred Perry och att sitta ensam på en bänk med hornbågade glasögon under high-schools sista dagar har Michael Grace Jr. skrivit i My Favorite:s avskedsbrev. Jag ångrar lite att jag inte spelade introt till L=P den där natten för de som kysstes.

"So that's that. Sitting here on a park bench underneath the elevated subway line, in horn rimmed glasses and a Fred Perry, the world appears to me still a divine creation; a place of great turmoil, and great possibility. A place where each cross we bear brings us closer to that which is unbreakable within us."

1 comment:

Johan B said...

Om nan skulle fa for sig att kopa en Fred Perry-pike nar man ar i London sa finns det en stralande liten affar for det dar man betalar ungefar halva priset fran fina gatan. Londons fina gata alltsa. Man far tva normala piketrojor for 55 pund vilket ar en gnutta billigare an i Sverige.

Den ligger pa Endell Street vid Covent garden och ar ett litet krypin som ags av ett gammalt mods som for lange sedan gatt in i en amfetamindimma utan kontakt med verkligheten.

Minns inte vad den heter men ga Neal Street up, ta in pa Shorts Gardens (dar duffer ligger) och ta till vanster in pa Endell Street. Du hittar den pa vanster sida efter ca 100 meter.