Pamflett: Oberoendet och cashen
Modebloggar har gått från att ha varit en i många fall mycket ambitiös fritidssysselsättning, till en industri. Småskalig förvisso men i mångt och mycket en industri. Stora svenska modebloggare får varuprover skickade till sig på veckobasis, de blir inbjudna till galor och de är numera upplockade av både tryckt och onlinepublicerad media. De gör pengar på sitt namn och de gör det i många stycken väldigt professionellt. I lift my hat off and say grattis. So far so good nämligen. Ingen, speciellt inte jag, borde tycka det är något som helst problem att bloggarna tar för sig och kapitaliserar på en strid ström av besökare, det är essensen i all form av företagande. Se en möjlighet och utnyttja den.
Men vad händer när gränsen mellan ambitiöst hemmasnickreri och professionell tyckare är passerad, och den en gång så oskyldiga bloggaren fortsätter skriva om bästa köpet på HM eller nästa hit på La Redoute på precis samma sätt som innan? När de fortsätter hävda sitt oberoende genom att referera tillbaka till bloggmediet som en garant för att deras åsikter är personliga och "äkta". Vad nu äkta skulle betyda i dessa postmoderna tider? Förmodligen betyder det i de allra flesta fall inget alls. Men i visa fall tror jag att det gör det. Jag läste till exempel det här på Englas sida. Eller det här på Ytligheter.
Vem har sponsrat de där artiklarna? Är det HM och Pub som har droppat ned lite saker från V&Rs kollektion eller från Awesome Rags i damerna Englas och Ytligheters fysisk postlåda och vips fått en "äkta" människa att skriva "äkta" åsikter om deras "äkta" produkter? Förmodligen inte men hur skall vi veta? Hur skall vi läsare veta att det som Engla och Ytligheter (i brist på bättre namn, jag har ju ingen aning om vem människan är) skriver om inte är köpt, betalt och paketerat av en reklamavdelning på Regeringsgatan eller Hötorget? Nu kanske ni tänker för er själva att nu har Johan gått bort sig helt, nu är han avundsjuk på modebloggarna som drar in flisen medan han själv bara drar runt ett par futtiga tusen besökare i veckan på sin blog och knappt tjänar en spänn på sin Google AdSense som ligger och förfular bloggen högst upp. Ni kanske tänker att det är storm i ett vattenglas och hur mycket kan modebloggarna egentligen tjäna på att skriva meningslösa texter om meningslösa HM-toppar och Asos-skor. Jag undrade samma sak själv, så jag räknade på det.
Engla skulle, lite löst räknat, om man antar att hon tjänar lika mycket per klick på sina sponsrade länkar som man får för ett Google AdSense-klick kunna tjäna uppemot tio till tjugo tusen i månaden på sin blogg. Det mina vänner, är ett kraftfullt incitament för att välja att skriva om saker som genererar stålars. Vilket är fine. Problemet uppstår i gråzonen mellan personlig och professionellt, mellan fritidsintresset och finansen, där modebloggarna drar sin publik genom att ha en ton som är personlig och samtidigt tjänar sina pengar i skymundan. All media som berör kläder har det här problemet. GQ är en skamlös uppradning av covertannonser iklädda den redaktionella fårapälsen som döljer en profithungrig varg. Men det är fine, GQ utger sig inte för att vara amatörer, för att vara oprofessionella, för att vara personliga. Du vet vad du får när du läser en GQ, du får ytterligare en utlöpare av Condé Nasts välbyggda mediaimperie. Du vet dock inte vad du får när du läser en blogg. Du kan få TWWW där vi inte skulle hyckla med vad vi får betalt om det nu skulle slumpa sig så att HM känner att det här är rätt forum att annonsera i (not bloody likely!) eller du kan få valfri annan modeblogg i Sverige, där urvalet kan vara handplockat av modestrateger på valfri reklambyrå eller, om man har tur, valt av bloggaren med kärlek och fast hand.
Som avslutning vill jag bjuda er på en emailkonversation jag hade i våras med en stor PR-firma. Namn, varumärken och byrån är borttagna för att garantera deras personliga integritet och givetvis för att inte TWWW skall falla i PTS nät.
Hej!
Gillar er blogg.
Yes, vi ser en preppy höst komma. zzz yyy hakar på med kollektionen xxx. Mer causal fashion, mindre träningsjacka. Tänk golf, tennis och segling....
Skickar med några exempel på vad jag menar.
Trevlig sommar och en ännu trevligare höst!
xxx
________________________________________________________________________
Hejsan xxx
Vi uppskattar väldigt mycket att bli utvalda som värda att spinna på (för det måste vi ju vara när en sån stor byrå som xxx skickar "under radarn "-pressreleaser till oss), det hade vi inte förväntat oss efter bara ett par månader i branschen.
Fast vi är inte övertygade. Att yyy verkligen kommer vara grejen i höst alltså. Kommer den här kollektionen överbrygga gapet mellan kickersträningsbyxorna och överklassens skärgårdsestetik eller kommer det bli något som reas ut i november från Stadium? Om ni kan övertyga oss kanske vi spinner vidare på det här i sann neomarknadsföringsanda.
Allra ödmjukast,
/Johan och Josef, sartorialister och oberoende kulturskribenter ;)
_________________________________________________________________
Hejsan igen xxx
Hoppas du inte tog illa upp av vårt lite syrliga svar. Vi ser fortfarande fram emot en bra copy som kanske kan svänga över oss på den andra sidan.
Förslag på sätt att spinna yyy på:
1. Klä upp RUN DMCisha personer i shell tops och nya kollektionen och sätt dem på en svensk överklasskobbe i skärgården och låt dem sippa champagne. Preppy och skärgård, kan det bli bättre.
2. Valfri yyy-sponsrad fotbollsspelare i allsvenskan sätts på den nya kollektionen och befinner sig plötsligt på en polomatch. Återigen preppy.
Det var två förslag, fast xxx måste väl kunna komma fram med något ännu bättre.
Ödmjukast,
/Johan
________________________________________________________________________
Hej Johan!
Tack för er respons på yyy kollektion zzz.
Vill ni diskutera vidare kring xxx, kontakta xxx Nordic PR Manager xxx
Med vänliga hälsningar
xxx
Från insmickrande mail till standardformulering på bara fyra mail. Inte dumt.
43 comments:
För att spinna vidare på HM-kampanjen. Tydligen är det en trend. Bloggare har alltså fått i uppdrag att recensera HMs kampanj.
http://sigrid.webblogg.se/301106062707_hm_kampanj_kofta_och_basker.html
Det var nog en av de bästa artiklarna jag läst i hela mitt liv. Kör på! By the way, jag länkade till er för några dagar sedan. http://www.collective.se/mode/2006/11/artiklar/fredriks-bloggar/
bara så att ni vet.
/Fred
Tackar för både länk och beröm.
Det är ju inte bara modebranchen som hakat på trenden...
"Nov 21 2006 5:02P
Ni måste vara lite smartare på er site. Lägg upp EN låt och sen skriver ni massor om den samt lägger länkar till skivbolag och labeln etc etc. Så gör jag och jag har bara blivit klagad på en gång (av Kompakt). Fast nuförtiden får jag det mesta skickat till mig av labels och då är det skönare."
Saxat från myspace och syftar på en blogg som numera försöker recencera låtar istället för att bara länka till dom.
Ha! Hur klockren var inte den korrespondensen! Personligen tycker jag det är motbjudande med alla dessa "köpta" modebloggare som bara skriver i rent konsumistisk anda, utan att fundera på vare sig plagg eller tanken bakom dem.
Tur att någon slår ett slag för integriteten och knäpper såna smilfinkar på näsan.
Emmy Jane >>
Visst är det så och egentligen är sättet de skriver på mycket mer upprörande än varför och vad de tjänar på det.
Jag håller med Daniel Björk på Rodeos blogg om att det mest irriterande med Ebba och Sofi och alla blondiner (no offence alla blonda, jag är själv blond men ni vet vad jag menar) som följer i deras fotspår är inte att de skriver om mode från "fel" perspektiv utan att de skriver så vansinnigt dåligt. Demokratiseringen av det publicistiska rummet har inte lett till ett självsorterande system där kvalitet premieras utan det som överlever är det banala och det enkla och framförallt det trista.
Dåliga gymnasiala formuleringar, humorlösa betraktelser, avsaknad av självdistans och självironi är det som allra mest kännetecknar den kontemporära modebloggaren, inte deras konsumistiska inställning till allt som går att köpa och helst är dyrt.
Och nej, om nu några collagensuktande Englafetishister dels har hittat hit och dessutom orkat läsa så här långt, jag är inte avundsjuk på Engla, Ytligheter, Hotspot eller någon annan bloggare som är med på Ellegalan iklädda outfits. Jag står klädd i kläder, till skillnad från outfits, i Lilla Baren på Riche och sippar vitt vin medan de sorterar sina kopior av Hermesväskor.
Men hey, det är vad folk vill ha! Deprimerande nog...
Här är ett till exempel:
http://stockholmstreetstyle.blogg.se/301106115503_gift_of_the_day.html
För övrigt anser jag att Ebba & co har mycket gemensamt med sportjournalister. Samma självsäkerhet och brist på distans. Sportflosklerna är bara ersatta av modeklyschor. "Den här tröjan måste ni bara ha!" eller "Grått är helrätt på killar i höst". Jag tror tyvärr det speglar läsekretsen ganska bra.
/Kristofer
Bra inlägg! Kul att läsa mejl korrespondansen.
Johan, Johan... Ditt svar till Emmy Jane är bland det vassaste (och syrligaste) du skrivit tror jag.
Men icke desto mindre har du ju säkert rätt i sak. Jag vet inte, känner inte heller tjejerna ifråga, så det är svårt att uttala sig bombsäkert om deras val av ämnen/varumärken. Och jag vet inte hur jag hade reagerat om Trussardi ringt och varit beredda att skeppa över fler italienska vintageväskor till mig. Fast det är klart, jag hade ju inte skrivit om dem, om jag inte gillat dem. Det kanske är det som eller skillnaden. Eller inte. Tricky det där.
Säg till nästa gång du står iklädd kläder på Riche. Jag kan behöva en paus från Nada.
Jag tycker det värsta med en-i-mängden-modebloggarna är att alla skriver om och hyllar samma gamla kampanjer, designers och t o m exakt samma plagg! Variationen och det personliga urvalet är lika med noll. De lusläser såväl allt som Ebba och Sofi skriver som varandras bloggar och apar efter. Det räcker att läsa en av dussinmodebloggarna så har man läsa alla.
Den mest läsvärda bloggen i landet blir ännu mer läsvärd. Tack vare TWWW får jag helt nya perspektiv på saker och en del ting. Tack
Johan B>>>
Synnerligen välformulerat svar. Dagens inlägg på TWWW gjorde att jag fick omvärdera och gå igenom min inställning till det vi tar på oss och suktar efter i materiell väg ännu en gång. En synnerligen livad diskussion med en väninna följde. Precis som du skriver är det stora problemet att amatörmodebloggarna leker modejournalister. Jag kan hantera ett visst mått av konsumism när det står i exempelvis italienska Vogue (som jag ursäktar tack vare de vackra bilderna), men då amatörer tar sig ton och med ett personligt (läs: undermåligt) språk förmedlar dagens outfit till alla som vill höra, då blir det bara dåligt och trist. Är högst förvånad att de kan stå för det de skriver, särskilt som de i tid och otid bedyrar att de inte vill vara "köpta". Ledsamt, men det är precis så det verkar fungera. Storstilat att stå emot erbjudanden och ge svar på tal, även om jag frågar mig själv om jag hade tackat nej till att beskriva hur en klänning av Nicolas Ghesquière kändes, förutsatt att jag fick den hemskickad och fick prata med Nicolas själv.
"Och jag vet inte hur jag hade reagerat om Trussardi ringt och varit beredda att skeppa över fler italienska vintageväskor till mig. Fast det är klart, jag hade ju inte skrivit om dem, om jag inte gillat dem. Det kanske är det som eller skillnaden. Eller inte. Tricky det där."
Well, här kommer vi till pudelns kärna. Anledningen till att bloggarna är ett så oerhört lockande byte för PR-konsulter etc är ju eftersom de är vad som vanligtvis brukar kallas "vanliga" människor. De gillar de där grejerna på HM, de har inget emot att hylla en produkt som alla andra också har och skriver om, de har inget behov, att som jag och många med mig, vara motvals till det mesta som gillas av de flesta. Därför begår de inget brott mot sin egen etik när de skriver om HMs senaste kampanj, de hade förmodligen gjort det även om de inte blev betalade för det. Problemet uppstår som jag sa innan i det att vi inte vet. Läsare vet inte om det är betalt eller inte. Det är en personlig (ehh dålig som emmyjane skrev) ton och därmed fungerar bloggaren som en rasp åt det stora multinationella företaget och slipar bort deras corporateframtoning till förmån för "äkta" texter.
Och by the way, jag älskar ju glossy magasin, jag är en sucker för varumärken och jag skäms inte för det. Men det är som man brukar säga en helt annan fråga. Jag kan väl också tala om för alla här på bloggen att jag och Josef relativt nyligen fick varsin prenumeration på Café av någon anledning som jag ännu inte förstår. Så om jag råkar skriva extra mycket om Daniel Lindström eller något annat Café-relaterat, ryt åt mig så avsäger jag mig snabbt prenumerationen.
Okej, vilket var pudelns kärna? Att jag gillar Trussardiväskor och skriver (skrev) om det, att jag, liksom du, oftast är ganska motvalls eller faktumet att mina läsare inte vet om Trussardi betalade för min vintageväska? Långt stycke. Många kärnor.
Ni fick varsin prenumeration för att ni skriver för lite om klockor! ;)
Ja vad fan var pudelns kärna egentligen. Poängen var väl att vi alla kan köpas. Och att jag tror att det egentligen inte är nån skillnad mellan att du säger att du skulle skriva om något om du gillade det eller att du inte skulle skriva om något om du ogillade alldeles oavsett om du fick betalt eller inte.
Och i sak är det ingen skillnad att skriva om en Trussardiväska eller om en HM-kampanj. Skillnaden är, i våra ögon, att en Trussardiväska är så sinnesjukt mycket roligare än en blus, för 79.50 SEK. Och modebloggarna älskar ju att skriva om generiska varor som sitter på varenda människa. Så de gillar ju med det de skriver om, precis som du och jag. Det var min poäng.
Fast du och jag får nog vänta tills helvetet fryser över innan Asos kommer hit och vill pusha lite prylar.
Kanske lite tydligare, kanske lite otydligare.
Hahahaha, ja nog fan kommer det att bli riktigt jävla mongokallt innan vi får Asos-spons! Men jag tror vi kan leva med det.
Tydligt enough för mig.
Intressant diskussion det här... Själv är jag inte direkt bombarderad av inbjudningar och gratisgrejer, men det händer att de kommer hem till mig då och då och jag kan säga att det är inte lite svårt att skilja på egna genuina åsikter och lite småköpta åsikter, även när det handlar om en själv. Skrämmande.
Hittills har min lösning varit att tydligt skriva att DE HÄR GREJERNA HAR JAG FÅTT, typ. Så att folk (förhoppningsvis) fattar att det är läge att vara lite skeptisk och kanske ge mig en fet smäll på käften ifall jag tappat bort mig helt och blivit förhäxad av de snälla tomtarna som skrickat gratis hudvårdskit. För det blir jag ibland, förrhäxad alltså, och när jag inser det skäms jag förstås.
Men det är inte direkt så att jag skulle få för mig att tacka nej till gratisgrejer för det ;)
Öööh... var var det nu jag ville komma? Ingenstans verkar det som.
Jag måste säga att TWWW är överlägset den mest intressanta modebloggen på nätet. Och genom senaste inlägget, bevisar ni, iaf för mig, att ni kommer fortsätta vara det ett bra tag till. Utsökt artikel, samma gäller Johan B efterkommentarer.
Keep up the good work!
Otroligt intressant inlägg. Själv har jag ingen förståelse för hur någon kan ta dessa modebloggare på allvar. Jag ser dessa i o f s mer som underhållning än som fashionistas.
jag fick också det där mailet som ni fick, men jag har lagt ner min blogg nu.
jag tycker att det är så roligt när ytligheter får frågan om hur hon har råd att shoppa så mycket, när man vet att hon inte behöver betala för allt, och så försöker hon skriva något slingrigt svar.
jag tycker att det är helt okej att dom tar emot gratisprylar, men dom får gärna stå för det också.
du skriver interessant och bra :)
Väldigt väl skrivet och mycket intressant inlägg som tar upp en hel del av de funderingar som cirkulerar kring bloggar just nu.
klockrent. Du sätter de rätta orden på fenomenet!
Bra skrivet. Men vill bara påpeka en sak. Eleonore (Ytligheter) har faktiskt bloggen som heltidsjobb, hon får betalt för att blogga. Så att hon får gratisgrejer och skriver om dem är väl egentligen inte konstigare än att vilket modemagasin som helst gör det?
Hej!
Vill bara förtydliga att jag inte får en enda slant när jag skriver/visar produkter från asos/la redoute/shopbop/... , jag gör ett urval och utgår från mig själv. Får en hel del testprodukter skickade till Ytligheter (precis som en redaktionell tidning), det mesta skrivs det aldrig om, en del recenseras. Jag valde t.ex. att tacka nej till erbjudandet från H&M, inte för att jag inte gillar deras produkter - utan p.g.a att Ytligheter inte ska vara "köpt". Men det blir såklart en annan sak eftersom jag arbetar heltid med bloggandet. All annonsering som sker är öppen, ligger inte i inlägg.
Ville bara förtydliga lite :)
p.s. sedan vill jag också pusha för fler nishade bloggar med självdistans och humor. De skulle jag läsa.
Jag läser en hel del bloggar.
Gällande de större bloggarna tar jag alltid med i beräkningen att de är mer eller mindre köpta.
Vissa bloggar av denna sort har jag förtroende för trots detta, andra inte. Jag är mest fascinerad av högmodet många storbloggare lider av – alla kategorier. Självutnämnda hyllningar och viljan att vara überunik är vanlig och stör mig lite (och jag stör mig på att jag blir stört... :) ). Sen vill jag å andra sidan inte vara så typiskt svensk och skaka på huvudet när bloggare klappar sig själva på axeln.
Men fortsätter läsa det gör jag (en stund till). Det sorliga är väl att den härliga ödmjukheten hos många bloggare försvunnit med kändisfaktorn.
Jag håller med på flera punkter i er diskussion. Visst känns det knappast äkta längre om man blir "köpt" men det finns väl någon typ av gräns.
Japp jag är en sån modebloggare som får lite produktprover och pressreleaser och visst är det kul. Men vi har aldrig valt att skriva om dessa om vi inte gillar det, passar oss eller skulle gjort det utan "gratis"prover.
Det enda vi egentligen har hoppat på var H&M recensionerna. Varför? vi hade ändå skrivit om det eftersom vi diggar H&M så det kändes helt okej. Vi bryr oss absoult inte om vi nu får plaggen eller om vi är "speciellt utvalda". Vi tvekade flera gånger innan vi sa ja men det som gjorde att vi sa ja var en kommentar från en kompis. Han sa att ja men ni har ju suttit och skrivit om era H&M kläder i ett år då är det väl okej att fortsätta och om ni nu får plaggen så är ni värda det. Kanske låter det naivt men ..
Jag måste faktiskt hålla med Eleonore att hon verkligen inte känns som en "sell out" tror aldrig jag har läst ngt i hennes blogg som känns som en PRgrej. Visst får hon grejer det är ju klart. Men hon skriver bara om det hon vill. Dessutom kan jag definitivt meddela att hon inte får ngt gratis eller ngra pengar från La Redoute (jag jobbar där). Vi på La Redoute dock väldigt tacksam för reklamen ;)
Jag känner att även jag måste göra ett inlägg....
Har hittills aldrig fått en krona för bloggen och har aldrig ingått något skumt samarbete med något företag (oberoende av vilket företag det är - även jag tackade nej till H&M-kampanjen just på grund av skräcken att stämplas som "köpt"). Jag vill verkligen poängtera att det är skillnad på modeblogg och modeblogg, läser man regelbundet och mellan raderna så kan nog vem som helst se skillnaden!
Åh, jag tycker den här diskussionen är skitintressant! Faktiskt. Men jag håller inte med Annie om att många modebloggare verkar vilja vara så unika? Är vi i själva verket inte väldigt lika varandra? Och fullständigt medvetna om det? Så har iaf jag uppfattat det, och var också rätt kritisk till modebloggandet överlag när jag blev intervjuad i Aftonbladet häromsistens. men jag kan ha fel. Och Eleonore har en mkt bra poäng när hon faktiskt påpekar att hon ju bloggar professionellt. I det fallet tycker jag inte det är ett dugg konstigt att hon får plenty of utskick till sig, det har ju tidningar fått i alla tider, utan ens en antydan till att journalisten skulle vara köpt.
Det är främst produktlänkeriet som jag stör mig på. Jag har fanimej ALDRIG hittat ett plagg på t ex Nelly, som jag faktiskt har velat köpa och jag har ändå gått igenom hela deras sortiment. Men visst skulle jag ju kunna slänga upp en bild på en tröja eller en bh och tjäna tusenlappar på det. Då vore jag ju köpt och dessutom ganska taskig som antagligen skulle lura en hel del småtjejer att köpa en tröja som jag själv inte ens vill ha. Att blogga om gårdagens present i brevlådan, som är en hårspray från wella, känns rätt tunt som jämförelse tycker jag. Helst som betyget på sprayen inte ens behöver bli godkänt. Det får vi se med tiden.
Men hursom, jag skrev om det på fashio igår också, hugade kan ju kolla.
Johanna - håller med. Väldigt intressant diskussion.
Jag blev lite uppeldad och var inte riktigt tydlig - det jag menar är att modebloggarna v i l l vara unika. Tyvärr slutar jakten på det unika i konformism (och få verkar inse det).
Johan köp en Wii istället för nästa par skor. Spelade tennis, bowling och boxning hela natten och det är himmelsk underhållning om man är några polare som spelar. Dessutom är den överlägset snyggast av de tre nya konsollerna ;)
Oerhört intressant läsning! Köpt eller inte köpt, det är frågan... Jag har för länge sedan slutat att naivt klicka mig vidare via modebloggarnas länkar. Egentligen föredrar jag i så fall nätbutikernas egna bloggar som helt ärligt har ett vinstintresse.
Jag har varit dålig i kommentarsfunktionen den senaste veckan. Jag har varit dålig på annat med men jag har haft lite annat på gång. Därav min frånvaro.
Det är egentligen ointressant huruvida enskilda modebloggare har tagit emot cash för att skriva om vissa saker eller om de inte har det. Låt oss titta på resultatet istället. Nästan varenda konsumtionsinriktad modeblogg skriver om nästan exakt samma saker. Det rör sig om kläder från ett väldigt begränsat antal affärer eller från sin egen mammas garderob. Möjligen mormors. Väldigt väldigt få klarar av att röra sig mot redan från början okända märken eller skriva en tanke upprör, provocerar eller ens bara får mig att nicka hummande. Jag skall inte dra för stora växlar men skulle inte, de facto, nästan varenda modeblogg kunna vara skapad av en marknadsföringsavdelning eller PR-byrå?
Om nu relativt få är direkt "styrda" av inkomster, vad är det då som styr dem till att bli schablonmässiga kopior av varandra?
Bilden till posten föreställer förresten Noam Chomsky. Sök på Manufacturing Consent och se vad ni tycker.
Åh, jag skulle betala mycket för att se männen bakom TWWW "stil", den torde ju vara bortom denna värld av kreativitet, nyskapande och orginalitet!
Nej, Hotspot, så är det naturligtvis inte. Vi är nog relativt normalt klädda vilket är anledningen till att vi inte postar så mycket bilder på oss själva där vi paraderar i dagens "outfit". Det gör inte du heller. Smakfullt.
Poängen med hela min kommentar var ju kritik mot att alla skriver om exakt samma saker och exakt samma kläder eller kampanjer. Min poäng var inte att vi klädde oss bättre, mer extravagant eller ens nyskapande. För det är ointressant i fallet. Man måste kunna kommentera/kritisera en företeelse i samhället (i det här fallet ett virtuellt samhälle) utifrån en tanke och inte utifrån ens kläder.
Och egentligen har jag givetvis inget emot att folk utnyttjar sin rätt att säga vad de tycker och jag skulle aldrig få för mig att påstå att de borde skriva något annat. Det jag säger är att det är intressant och värt en tanke att åsikter är så likriktade när det finns en sådan rik tankeflora att ta del av.
De här skriver med om kändisar, deras klännigar och hur smaklöst det blir ibland men gud vad jag skrattar när jag läser det.
http://gofugyourself.typepad.com/
Många modebloggare bloggar om ytterligheterna i modet, som 99% av läsarna inte har råd med eller som inte finns tillgängligt. Bara för att visa hur bra koll dom har och hur okommersiella dom är i modet/tänkandet.
Men när det sen ska handlas av den stora massan på nätet så vinner dom större bolagen som la redoute, asos och nelly. Som får dom verkliga (billigare)köpen. Så en dyr shop som bubbleroom. Dom får inga köp. Tex. Shopbops försäljning i Sverige är marginell den med. Men dom får många blogginlägg då dom är just dyra & lyxiga.
Jag vet att det säkert inte spelar så stor roll vad jag säger (skriver) eftersom vi alla har våra åsikter redan, men jag skriver aldrig om någonting jag inte själv står för. Själva tanken med min blogg är lite att kunna tipsa om sådant jag gillar. Vare sig jag får provplagg (som inte skett förrän på sista tiden) eller om jag köpt det själv (mest sannolikt). Och som ni kan läsa i min blogg står det det när jag fått en provvara och inte annat. Jag har varit väldigt tydlig med H&M-kampanjen, varflr skulle jag inte? Jag är väldigt mån om att ses som ärlig och trovärdig då det är viktigt för mig som person, däremot har jag accepterat att folk ändå tror vad de vill i slutändan. Att folk vill annonsera på min blogg är ett samarbete på det sättet att de vill åt fler besäkare till sina sidor, och är det sajter jag tycker känsn relevanta så brukar vi köra en testperiod för båda parters skull. Det är lite samma sak som att folk annonerar på Veckorevyn etc. Jag skriver för att jag tycker det är roligt, det är en stor passion, men jag arbetar över heltid utöver det och jag ser mig verkligen inte som köpt av någon.
Och jag förstår verkligen att frågan om trovärdigheten ställs! Jag kan bara försvara mig med sanningen, att jag är ärlig i mina inlägg och utgår från mig själv. Jag tror att det är just därför jag ändå har så många läsare. För att jag är en helt vanlig tjej.
Ber om ursäkt för slarvfel i kommentaren, postar en ny.
Jag vet att det säkert inte spelar så stor roll vad jag säger (skriver) eftersom vi alla har våra åsikter redan, men jag skriver aldrig om någonting jag inte själv står för. Själva tanken med min blogg är lite att kunna tipsa om sådant jag gillar. Vare sig jag får provplagg (som inte skett förrän på sista tiden) eller om jag köpt det själv (mest sannolikt). Och som ni kan läsa i min blogg står det det när jag fått en provvara och inte annat. Jag har varit väldigt tydlig med H&M-kampanjen, varför skulle jag inte? Jag är väldigt mån om att ses som ärlig och trovärdig då det är viktigt för mig som person, däremot har jag accepterat att folk ändå tror vad de vill i slutändan. Att folk vill annonsera på min blogg är ett samarbete på det sättet att de vill åt fler besökare till sina sidor/få dem att upptäcka sidan och är det sajter jag tycker känns relevanta så brukar vi köra en testperiod för båda parters skull. Det är lite samma sak som att folk annonserar på Veckorevyn etc. Jag skriver för att jag tycker det är roligt, det är en stor passion, men jag arbetar över heltid utöver det på annat håll och jag ser mig verkligen inte som köpt av någon.
Och jag förstår verkligen att frågan om trovärdigheten ställs! Jag kan bara försvara mig med sanningen, att jag är ärlig i mina inlägg och utgår från mig själv. Jag tror att det är just därför jag ändå har så många läsare. För att jag är en helt vanlig tjej.
Modebloggare borde brännas på bål, inte för att de är genomsnitts-Svenssons som belönas för idogt tarmöppningshångel genom att få 15%-rabattkoder från H&M tre dagar före nämnda butiks massutskick, utan för att de totalt avsaknar känsla för stil, färg och en genomgående god smak. "Beacuse Sofie Farhman said so!" är deras motto och de hyllar Paddington väskorna (ja, FORTFARANDE!) i samma mening som de tipsar om 'fynd' från Halléns. Sanna sin lömska smaklösa natur, brer de på ordentligt i varandras comment sektioner om "ASSÅ BA WOOOW VA SNYGGT!!1 VILL OXÅ HA!!! :))" och vips, har en hierarki utkristalliserats och vi färdas x antal år tillbaka till mellanstadiet.
Suck.
Apråpå ingenting, Helt Vanliga Tjejer(tm) har inte sillisar. Sist jag tittade iaf.
Hmm jag hittade en sida som jag var inlagd på http://knuff.se/u/146801/211/i
Hur hamnade jag där????
Och den länkar till denna debatt.
I cyberrymden hör tydligen alla dig skrika :)
Stål är ett praktiskt val för ett armbandsur fake rolex med tanke på dess förmåga att poleras och dess totala fake Rolex hållbarhet och värde. Armbandsklockor är både bekväma, fashionabla mångsidiga och distinkta utseende medan de bärs. Gerald Genta rolex replica räknade ut att människor vill ha tunna, lättlästa klockor att bära med avslappnad klädsel som de inte behöver oroa sig Rolex replica för när de går om sina vanliga liv. Allt detta är rolex kopia en anmärkning på hur konsumenter vill replika klockor ha bra klockor - men också väldigt praktiska rolex kopior klockor. Stora komplikationer perpetual kalender, minut repeater kan vara fantastisk att se, men de Rolex kopior gör sällan för praktisk bär. Bryt en så får du tillbaka enorma summor pengar och måste vänta månader, om inte över ett år, klockor kopior för att din klocka ska återlämnas till dig. Med tanke på att människor strävar efter att vara mer praktiska rolex klocka kopia med sin livsstil och inköpsval under 2020 och därefter bör märken beakta vikten av den praktiska, bärbara Rolex klocka kopia klockan under överskådlig framtid.
Post a Comment