Stil: Rugged

TWWW fortsätter sina utflykter i sartorialismens subgenrer. Idag har turen kommit till något som jag valt att kalla "rugged". Mest för att detta ord är det som används mest frekvent av tillverkarna för att beskriva plagg som ingår i denna flora. Målgruppen är manliga akademiker som ofta arbetar inom näringsliv, medicin eller viss del av kulturlivet. Stilen utgår från tidigt nittonhundratal och någon form av kolonialistisk casual. Eller i alla fall hur en rik amerikansk anglofil föreställer sig att den såg ut på den tiden. Föreställ dig en korthårig executive på semester som anländer till jaktcampen och svingar sig ur Landrovern med båglösa eller sköldpaddsglas som inramar de möteströtta ögonen. På sig har han en grovkardad oxfordskjorta, beige kavajjacka i canvas med armbågslappar i skinn, matchande chinos och mephistoskor. I ena handen har han en liten dagväska innehållandes ett sommeliervalt vin, två inplastade kemtvättade extraskjortor och kanske en lammullströja och i andra handen en termosmugg med kaffe bryggt på nymalet vindtorkat java.
Rugged-mannen sysslar med jakt eller flugfiske på fritiden, jobbar i kostym och säger sig inte bry sig nämnvärt om kläder även fast han lusläser Orvis-katalogens kläddel. Han kör en lite äldre dieseldriven stadsjeep eller renoveringsobjekt till Bentley eller Jaguar. Han drömmer om att andas stil, kvalité och - ruggedness.

Händelse: Jubileum

Titta på skärmdumpen ovan. Jag råkade, som ni ser i det inringade området, komma in på bloggen i samma ögonblick som sidan hade laddats ned 75 000 gånger. 75 000 gånger! Det trodde jag aldrig när jag skrev det här, eller det här. Tack för att ni fortsätter komma hit!

Böglobban: Lam(m) Peder

Nu hoppas jag inte att det här blossar upp till nån form av förtalsstorm i bloggosfären även om det vore otroligt att det här lilla forumet skulle kunna leda till någon större debatt. Underbart sprudlande och sexualitetsfokuserade bloggen A grand day out länkade hit och gav mig dagens första internetbaserade skratt. Olle Palmlöfs program "Böglobbyn" har tydligen låtit en röstprofessor analysera fjollfaktorn för ett att antal olika personers röster. Oerhört roligt om du frågar mig. Ännu roligare blir det när Peder Lamm blir upprörd och skall försvara sig i textform.

"Att bli utmålad som homosexuell är inte den bild jag arbetar för. Jag undrar vad Olle Palmlöf skulle säga om jag gick ut och kallade honom pedofil eller nekrofil, eller om jag antyder att han tänder på getter?"

Peder, som för övrigt är en av de allra mest stiligt klädda herrarna på TV (för han vågar kolorera), lyckas på två meningar vara både totalt aningslös och jämställa homosexualitet med att knulla med döda. Inte illa för en man i rosa skjorta. Snälla Peder, det enda din röst gör i TV, förutom att vara relativt behaglig att lyssna på, är att signalera att du gillar män som tar på dig på ställen som din borgerliga sartoriella uppenbarelse knappt vågar nämna. Det är inget hån, det är ett faktum och dessutom inget att skämmas för.

Den här posten innehåller inte bara ett försök till humoristisk spaning. Klicka på bilden av Peder och ni får Sveriges rosaste person i maxiformat.

Angloreferens: John Varvatos

Peter, förlåt mig, men din senaste post passade så bra in här på bloggen att jag inte kunde hindra mig från att sno den från dig. Jag tror inte du blir jättearg i alla fall. Hoppas jag.

Ni minns min post om den moderna åttiotalskostymen. Om inte scrolla ned en bit och läs igen. Och gå hit och läs Johan Ws kommentar som var spot on när det gäller Thom Browne-referensen. Det finns väl en anledning till att han jobbar med mode och jag med powerpoint helt enkelt.

Men det är bra att ha såna som Johan och Peter i ryggen när man drar slutsatser om vårens kostymmode och presenterar anledningarna till varför just de slutsatserna dras. Min förutspåelse var ju att vårens män klär sig i vintagekostymer från Brooks Brothers anno circa 1983. Här kommer den induktiva argumentationsgången:

Premiss 1:

Det konservativa modet kommer att fortsätta, dels som en annektering av värdeladdade symboler (för de mer kontextintresserade modeentusiasterna) dels som en generell återspegling av ett samhälle där traditionellt borgerliga dygder är mer accepterade än på länge (som riksdagsvalet antyder).

Premiss 2:

Kostymer från Thom Browne är fortfarande något av det hippaste du kan ha på dig (helt enkelt för att ingen bär dem eftersom de är helt obärbara av catwalken) och i Varvatos vårkollektion (bilden ovan) ser vi hur han plockar upp ett snitt som bär tydliga drag av Thoms byxtankar, dvs. shortsliknande smala kostymben till en mer traditionell modsliknande jacka.

Slutsatsen som måste dras av kombinationen av ovan givna premisser är att gamla vintagekostymer (konservatismen och borgerligheten) som bär tydliga drag av modsestetiken (med korta byxor och tajt jacka) kommer vara the shit när den kommande snön smälter framåt mitten av mars. Eller?

Sjuk start

Dagen innan nyårsafton vaknade jag med det här. Min planerade tripp tillbaka till storstaden sköts upp en dag och ersattes av sängliggande, toalettgående och märkligt drömfylld sömn. Nyårsaftonen spenderades i soffan tittande på gamla nedladdade Twin Peaks-avsnitt och avslutades med Malmsjö på Skansen där han proklamerade "Ring klocka ring". Jag kan inte minnas den nyårsafton som jag inte varit på en fest men nu har det hänt i alla fall.

TWWW kommer fortsätta som vanligt, dvs med en något lägre uppdateringsfrekvens än vad vi hade i början då vi frenetiskt spottade ur oss texter om allt och inget. Anledningen är enkelt, vi gör för mycket annat. Saker som faktiskt sätter mat på bordet och betalar hyran. Vi hoppas ni stannar med oss i alla fall.

Oavsett vad, 2007 är här och kan vi egentligen göra något annat än att försöka göra året till det bästa i mannaminne? Nej, det kan vi inte.