2006/04/10

Rörelse: Trancestilen

Trancemusik har kommit till en märklig position i popkulturens Sverige. Från att vara en utskälld och hatad genre som mest höll sig i den goda smakens utkanter och i Volvobilar som paraderade upp och ner på småstädernas gator till en position där Ferry Corstens Fabricsläpp sågs fram emot av en samlad popelit, klubbar som Paradise och saligt insomnade Kilotin spelade allt från stenhård elektro till svepande tranceorgier och jag, som lovade att aldrig någonsin ta i trance med tång, ser försonande drag i dess inverkan på den allra renlärigaste Chicago-housen. Med trancens intåg i det popkulturella finrummet ändrades givetvis dess klädsel. Ingeting släpps in där om det inte är snyggt och stilfullt, så har det varit ända sedan Pete Meaden stylade the High Numbers till modskatter runt -62.

Men det är inte de svala trancesnubbarna från Marie Laveau vi skall prata om idag, idag skall vi slänga lite smuts på en av de mest smaklösa musikrelaterade stilarna de senaste 20 åren. Man kan kalla den mycket; när jag och Josef diskuterade ämnet tidigare idag så kom namn som marknadsgycklarstilen och Goastilen upp. Ni vet de där typerna som ofelbart går genom Spitafields Market när man är nere och letar nya spännande designers bland stånden, med stora rastafrisyer, löst springande hundar och någon form av gycklarutrustning. Gärna jongleringsbollar eller sån där pinne som de envisas med att bolla mellan två andra pinnar, dvs. något som för mig verkar vara en helt meningslös aktivitet.

Varifrån stilen kommer är det ingen som vet men vi tror att den emanerar från långa haschindränkta 48-timmarssessioner av trancemusik på stränderna nere kring Goa på den Indiska västkusten i början av nittiotalet. Där samlades etnokåta västerländska medelklassungdomar med hemsnickrade idéer om att leva i harmoni med naturen och kläder som inte tvättats på tre månader efter att de hade upplevt ”verkligheten” på resan genom Sydostasien. Stilen kan sammanfattas med ett tovigt hår som har tagit formen av en vit rastafrisyr, byxor som likt Capribyxor slutar strax under knäna men är belamrade med spännen och allehanda snören, smutsiga linnen och en konstant doft av rökelse stående som en plym runt personerna som bekänner sig tills stilen. Ibland är byxorna gjorda av i stort sett självlysande material, gärna i färger som neongult eller blänkande lila. På tjejer är toppen ofta oerhört tajt och inte det är inte helt ovanligt att den inte täcker mer än det allra nödvändigaste. Man kan ibland se de här personerna i närheten av även stora städer, t ex på Monday Bars fester eller kryssningar vilket fortsätter förvåna även de mest frisinnade popesteterna i huvudstaden.

Låt oss hoppas att även om musiken tagit sig in i finrummet så håller sig kläderna utanför.

8 comments:

Josef Davidsson said...

Underbart rolig text Johan. Trancestilen är verkligen vidrig och det värsta plagget som jag sett i anslutning till det var faktiskt här i Lund. En snubbe med röd lugg, tajt neonfärgad täckjacka, Doc Martins och ett par sådana där pösiga byxor med spännen, snören och skit som du nämner i tartanmönster! Tartan!

Jag var när att gå fram och fråga vilken klan han tillhörde...

Johan B said...

Jag hade sjukt kul nar jag skrev den. Tyvarr var jag tvungen att editera ned den kraftigt, jag hade kunnat fortsatta med cirkusreferenser och medeltidsveckor pa gotland ocksa. Ser du att vi klattrar pa blogtoppen? Plats 71 senaste jag kollade.

Johan B said...

Forresten, vad sags om bilden jag hittade till texten :)

Josef Davidsson said...

Haha stor humor. Speciellt killarna i bakgrunden också. Någon borde dock svept en handduk om henne och skickat hela högen på rehab.

kral said...

Jag tror de får det härifrån:
http://www.cyberdog.net/
mitt i turistmeckat camden, komplett med rymdskepp, robot-headset, till och med en barnkollektion har de!
Jag tror det är på väg in i svenssonmodet med stormsteg, 90-tal och neonfärger är ju redan här.

johan said...

Tranceungdomen kan ibland vara svår att skilja från gothungdomen. Frågan är hur de två klädstilarna mötts egentligen? De befolkar ju olika spektra av smaklösheten.

Johan B said...

Tranceungdomen ar sjukt svar att skilja fran gothungdomen. Det finns vissa detaljer dock. Gothungdomen ar en till storsta delen urban art som inte garna ror sig utanfor stadsmurarna.

Tranceungdomen har nan form av forkarlek till ett primitivt liv pa falt och skogar dar de dansar med glowsticks i manens ljus. (Glowsticks far bara finnas i narheten av en bar forresten)

Men de ar svara att skilja at om man bara ser dem fran avstand.

Jourtor said...

Bra text! Planktron har gjort en hylnning till självaste Ferry Corsten, finns att tanka här www.jourtor.se/planktron/ferrycorsten.mp3