Stil: Pastellgrisen

Sydsvenskan skrev idag om Vibskov-grisen. Den danske kläddesignern Henrik Vibskov beskrivs som en färgglad okomplicerad och sorglös människa. Tanklös också, med citat som "Han berättar att publiken kommer att ledas in i ett mörkt rum, guidade med ficklampor och få en drink i handen. Plötsligt tänds ljuset och mitt på catwalken ligger modellerna bland alla bröst. Han skrattar. Säger att han inte har en aning hur det kommer att tas emot.
– Den förra visningen var mer traditionell. Men man måste ju förändra sig. För sin egen skull. Vissa dagar måste man cykla en ny väg till jobbet. Annars blir det bara för trist, säger han.Han är lite trött på alla djur som dyker upp i kollektionerna. Grisar och grodor. Den här gången var det dags för något mer mänskligt. Sexualiteten.
– På engelska får den här kollektionen nog heta "Big wet shine boobs". Det blir bra. De kan behöva få skratta lite när de står där med sin champagne i Paris, säger Henrik Vibskov."
Det är tydligt att antingen reportern, eller kanske designern själv, vill gömma intentionerna av skapandet bakom en dimridå av just den nämnda sorglösheten. Jag tror mer om Henrik V än vad denna snuttifierade beskrivning ger, även om jag långt ifrån köper alla hans pastellchocker. Men pasteller och djur vad var denna lilla text egentligen skulle handla om. Vibskov har ju som bekant gjort djur och i synnerhet grisen till en stor del av sitt symbolspråk. En av de saker som slår mig i detta sammanhang är att djur förekommer väldigt sällan i högt mode och när det väl gör det, sker det ofta i samband med ett väldigt starkt och uttalat färgspråk. Visst går det att retrospektivt hävda att diverse djur inspirerar helheten av vissa plagg eller uppsättningar, men med dess symbolik i ornamenteringssyfte är det faktiskt mer illa ställt. Här kommer Henrik in med sin gris igen för jag får känslan av att djuret, när det väl förekommer, ofta reduceras till kitschens gränsland där det i samband med starka färger ger bilder hos oss som åskådare av feta grisar, gröna grodor och rosa flamingos. Jag tycker det är dags för våra designers att ta djuret på allvar och återerövra det från naturromantikens avskräckande och avtändande hegemoni.

Nu tar jag midsommarledigt från TWWW till på måndag, under tiden kan ni kolla på en läcker högtidsbild här. Längre fram har ni bla. några högintressanta intervjuer att se framemot.