2006/08/16

The importance of "Style négligé"


Här skrevs det ganska så nyligen om en inställning till kläder som är, om inte vacker till utseendet, så åtminstone i tanken. Har ni läst här ett tag har ni insett att det som är vackert i tanken nästan alltid är att föredra framför det som är vackert i verklighetens kalla och flata yta. "Style négligé" är den sartorialistiska morsvarigheten till den logiska filosofins främsta verk, "Tractatus" av Wittgenstein. Det skall redan här, för att förhindra att någon får för sig att jag tror mig förstå "Tractatus", sägas att beteckningen främsta verk är hämtad från de som faktiskt kan något om logikteori och inte alls mitt personliga omdöme. Wittgensteins tes, vad den är må vara, sammanfattades allra sist i boken med orden:

""Whereof one cannot speak, thereof one must be silent."

"Vad man icke kan tala om, därom måste man tiga" är den vedertagna svenska översättningen och det skall tolkas som att Wittgenstein med sin bok försökte hitta tankens yttersta gräns, den gräns som sätts av kopplingen mellan logiken och språket, mellan verkligheten och bilden där bilden bara kan beskrivas genom språket. Den yttersta gränsen existerar eftersom logiken, som i sig självt är begränsad, styr vårt språk med vilket vi formulerar våra tankar. Låter det krångligt? Det är det. Det är vansinnigt krångligt och min förståelse av boken var ringa när jag läste den.

Vad jag däremot förstår är essensen och innebörden av "style négligé". Om det kan vi inte heller prata. Pratar vi om det förstör vi illusionen av medveten omedvetenhet och således bör vi vara tysta om det. Har vi förstått "den goda smaken" genom att klättra upp på den klädmässiga kunskapsstegen skall vi, i Wittgensteins anda, sparka undan stegen och falla fritt med den säkra insikten att vi har haft kunskapen för att sedan negligera den.

I relation till vår senaste Lokko-post läste jag på ett klotterplank att folk ställde sig frågande till hans tes om att det kläder blir intressant först när man klär sig i subkulturell kollisionskurs och har på sig Ralph på Debaser eller Kånken på Köket. Skribenten ställde sig frågan om hon borde blondera håret och operera in silikonbröst och sedan gå på indieklubbar bara för att vara motvalls. Det skulle inte vara "style négligé" men det är ett skulle vara ett beteende som teoretiskt sett bör placeras i samma fålla. Att förstå koderna, att ha dem inhamrade i sin ryggmärg tillåter oss att stiga utanför den subkulturella konformismens mänskliga gentrifiering, där det enda som skiljer en fredagskväll på Street eller Spy Bar från 7-11-butiken på hörnan är musiken, och åtminstone på något, rätt komplext sätt, bli fria.

17 comments:

Freddiee said...

ganska vimsig text men, som vanligt, väldigt välskriven!

Anonymous said...

Texten är ju kongenial:

- Låt oss inte tala om "style négligé".

- Vaddåförnåt?

- Just det!

Johan B said...

Precis, om det vi inte kan prata, därom bör vi tiga.

Nils said...

men om vi vet vilka ramar konformismen spänner upp kring oss blir utträdet ur den enbart en exhibitionistisk övning... Snarare bör vi anpassa oss och smyga omkring som hemliga agenter i ett främmande land. Ty även om vi kunde tala med lejonen skulle vi inte förstå dem.

Johan B said...

Vad är mode om inte en exhibitionistisk övning? Och visst tanken på att vara en agent i främmande sartoriella landskap är förvisso lockande men ack så undflyende. ;)

linnéa said...

Jag vet inte om det var mitt inlägg på det andra forumet du syftade på, men om det nu var det vill jag poängtera att jag menade att det inte räcker med att använda en stil utanför sin vanliga kontext för att det ska bli intressant. Exemplet jag nämnde var också om jag med mina värderingar skulle klä mig i typiska "rasistkläder" och operera in silikonpattar - blir det intressant då? Nä, jag tycker inte det. För det krävs mer än att bara ta stilen ur sin kontext. Det måste vara rätt stil alt. rätt kontext att bryta av med.

Det kanske bara är en fråga om exhibitionism, att sticka ut helt enkelt. Eller så är Lokkos argument enbart är en ursäkt för en vänsterkille att få bära dyra märkeskläder, I dunno.. :)

Johan said...

----Wittgensteins tes, vad den är må vara, sammanfattades allra sist i boken med orden:

""Whereof one cannot speak, thereof one must be silent."

"Vad man icke kan tala om, därom måste man tiga" är den vedertagna svenska översättningen----

Jag tror inte att Wittgenstein skrev på engelska. (förlåt)

Johan B said...

Det är självklart att han inte gjorde. Men det är den mest vedertagna översättningen så jag valde det framför den tyska orginaltexten.

Anonymous said...

den här boken låter som något för waywewear. ni läst?

http://expressen.se/index.jsp?a=662897

Calle said...
This comment has been removed by a blog administrator.
Calle said...

Sista menignen gav mig huvudvärk:

Att förstå koderna, att ha dem inhamrade i sin ryggmärg tillåter oss att stiga utanför den subkulturella konformismens mänskliga gentrifiering där det enda som skiljer en fredagskväll på Street eller Spy Bar från 7-11-butiken på hörnan är musiken och åtminstone på något, rätt komplext sätt, bli fria.

Du kunde kanske skriva som jag föreslår nedan istället för att på så vis få ett jämnt antal "," och även låta "oss" syfta till "vår" och inte till "sin" samtidigt som den sista liknelsen inte blandas ihop med det första påståendet. De sista två "," kan förmodligen skippas helt nu. Eftersom du talar om samhället i stort kan vi nog enas om att en gemensam ryggmärg är helt ok. Möjligen har vänsterfalangen fått lite diskbrock och således börjat bocka sig för bidragssamhällets pockande skall, men det synd att ändra din vackra text till förmån för sådan ondska.


Att förstå koderna, att ha dem inhamrade i (VÅR) ryggmärg(,) tillåter oss att stiga utanför den subkulturella konformismens mänskliga gentrifiering(,) där det enda som skiljer en fredagskväll på Street eller Spy Bar från 7-11-butiken på hörnan är musiken(,) och åtminstone på något, rätt komplext sätt, bli fria.

För övrigt visste jag direkt att det var Johan som skrivit texten när jag kände Wittgenteins ord smeka min gula fläck.

Puss och kram Carlos Grenualdo

ps. Jag har ingen aning om skrivregler, men detta kändes skönare i mitt huvud. Ungefär som att lösgodiset var godare i kön utanför Refuge än när jag åt det som tröst för ännu en misslyckad utgång på T-Bar.

Johan B said...

Hmm calle du har inget annat än rätt. Jag skall nog trixa in lite extra komman i den där meningen. Texten som helhet är vimsig nog som den är.

carl_h said...

Johan, vill du titta närmre på vilket smörgåsbord av koder som råder på +46 imorgon? Holla på mailen isf, har +1 på listan att dela med mig av.

Anonymous said...

Jösses alltså. Förlåt, men den här bloggen måste ju slå något slags rekord i töntighet. Har aldrig sett nåt liknande (och då hånsurfar jag ändå ganska ofta på viggos resume-dagbok, jet set junta och manolo.se). Jag antar att ni har skrivit nåt manifest som förklarar hela poängen med det här, men kan ni inte ge mig en liten förklaring? Tack.
/T

Johan B said...

/T

Inte direkt något manifest. Det vill jag inte påstå. Däremot när vi ett direkt hat mot ointelligenta påståenden som "i höst är rocken tillbaka med stora steg" eller "duffeln förväntas bli höstens stora grej".

Poäng? Kom igen, vi lever i postmoderna tider. Poängen blev kvar i 70-talet.

Johan B said...

Anonymous (inte /T) >>

Nej inte läst ännu, men skojar du jag kommer. All teoretisering av det som de flesta skulle kalla ytlig kultur är underhållande. Men framför allt roligt.

Anonymous said...

Looking for information and found it at this great site... Kitchenaid dishwasher repair guide hiking in southern california hiking boot large sizes chicken sex toy allergic to pantyhose Tooth whitening stockton california tooth whitening albany off road license plate frames norwegian cruise lines star Pitching machine tires Superstar timeshare properties Manufacturer of zoloft Pin-up poker Boating sites sites frivolous lawsuits brought by aclu