Personligt: Barcelona, ett ögonblicksintryck

Det är svårt att sortera förstahandsintryck av en stad. Det blir ofta ganska grumligt och grunt, utblandat av nyhetens behag. Men jag blev verkligen förtjust i Barcelona den dryga vecka jag var där, mer förjust än de flesta städer som jag brukar ha flyktiga bekantskaper med och som ofta mest ter sig svårtydda och fientliga.
De trånga smutsiga gränderna, de små klädbutikerna med pumpande vidrig Barcahouse som knappt gjorde att man kunde tänka, Grazian pyntad till häxgrottor av papier maché, Rondel för 25 kr, Maoz falafel och de höga vågorna från medelhavet som slog in över den centalt belägna stranden. Allt fick mig att falla ganska pladask. Min ankomst fick dock en brutal haltande gång med en matförgiftning som förvandlade de utsirande takplattorna i lägenheten till malströmmar som angrep mig till illamåendets rand. Det var inte så trevligt att ligga blick stilla med Sufjan Stevens på högsta volym och sammanbitna tänder för att inte behöva springa bort till toaletten i nästa rum innan konvulsionerna hade nått sin topp. Men det gick och nästa dag var jag på benen med enbart glödande magkramper. Jag tror egentligen inte 35 gradig hetta och hög luftfuktighet en stor del av året är en speciellt bra grogrund för varken dydanande modeskapande eller helt genomtänkt affärsverksamhet inriktad på kläder. Följdaktligen så fick man vada genom ganska stora mängder av vederstyggliga plagg för att hitta guldkorn. Men vilka guldkorn sen som det gick att vaska fram bland hörnbutiker med rökelse- eller marijuanalukt och obesvärande innehavare. När jag inte orkade mer så fanns luftkonditionerade Zara- och El Corte Inglés-komplex som fristäder.
Jag kan inte påstå att jag hade tid eller lust att leta speciellt mycket efter lokala designers, men det mest intressanta hittade jag i ett av Grazians otaliga konstkollektiv i form av en virkad halskrage som vilken kvinna men den minsta lilla vurm för det engelsk 1800-talsestetik hade kunnat döda för. Favoritbutiken var nog Smart and Clean, med ett ambitiöst utbud av retro, men med alldeles för medvetna priser. Modeveckan i Stockholm hade nog varit mer givande sartorialistisk, men jag tvivlar på att de hade slått helhetsupplevelsen av Barca. Messi på Camp Nou, den hundrafemtiförsta haschförsäljaren som vi avfärdarde, 1-liters Xibeca på stranden under tidig kväll med dämpat ljus, promenad i Park Güell med byggnader mittemellan en mardröm och en sagoskog som anföll mig medan jag åt vitlöksskorpor.
Jag kommer åka tillbaka.