Plagg: Jermyn Street-skjortan

Saker som görs med kärlek är alltid värda uppmärksamhet. Inte alltid positiv sådan men man skall alltid ge saker sprungna ur någons hjärta en chans, en chans att bli antingen älskade eller hatade. Det är därför man antingen älskar eller hatar kläderna och skorna från Jermyn Street i London. Det här är kläder som det ligger kärlek, passion, hantverksskicklighet men också en rejäl dos tradition och värderingar bakom. Traditioner och värderingar som inte omedelbart appelerar till en modern och förhoppningsvis tänkande människa.

Det finns en underbar passage i Robert Elms bok “The way we wore” (ja, den här bloggen har den boken att tacka för mycket) som mer än något annan beskriver den mentalitet som råder i affärerna längs med gatan. Författaren har på ett mirakulöst sätt kommit över ett par Chelsea-boots tillverkade av den skickligaste av skomakare på den anrika institutionen John Lobbs. Vi pratar om skor som skulle lätta plånboken på ungefar 1500 pund, dvs. vansinnigt dyra och inget för varken dig eller mig. Något år efter att han har köpt skorna dör skomakaren och med honom försvinner kunskap som inte längre finns någon annanstans.

Ytterligare något år senare måste skorna putsas upp och fixas till och han lägger dem i en Tescopåse och tar cykeln ner till Jermyn Street, fritidsklädd från topp till tå (som man bör vara när man är ute och cyklar på helgen). Han kliver in på Lobbs och kan i luften känna hur expediten tittar på honom med lätt förakt, näsan i vädret och den stelaste överläppen den här sidan Lawrence av Arabien. Man skall närma sig Jermyn Street med vördnad och inte i jeans är hans budskap. När han tar upp skorna ur påsen och ställer dem på disken ändras dock expeditens min drastiskt och han utbrister:

“Ohh, you got a pair of the master’s shoes”

vid blotta åsynen av skorna.

Den här historien sammanfattar Jermyn Street i ett nötskal; extrem snobbism blandat med en på gransen till vansinnig passion för kvalitet och hantverkarskap. Det är därför en skjorta härifrån är något alldeles speciellt. Oavsett om ni väljer de billigare affärerna på gatan (TM Lewin eller Hawes and Curtis där man får fyra skjortor för 1500 kr) eller de riktigt dyra (Emma Villis eller Turnbull & Asser där priserna är flera gånger högre) så får ni en skjorta som ni inte kan hitta någon annanstans. Det här är inte kroppsnära Tigerskjortor i sladdrig kvalitet eller italienska, glansiga Versacekreationer, det här är skjortor för män (och för den delen kvinnor, alla affärer har idag en kvinnokollektion av rang) som har vuxit ur tonårsskjortan och letar efter något som signalerar någon form av vuxenskap. Att ta på sig en skjorta där tillverkaren faktiskt brytt sig om att sy oket i flera delar för att minimera vecken på ryggen och där kragen består av 12 individuellt utformade element får mig att känna mig som en del av en kedja där länkarna stavas passion och kunnande. Det är en inte helt oangenäm känsla