Stilikon:Nick Cave

Vet inte i hur många artiklar Nick Cave:s skräddarsydda kostymer har nämnts och faktumet att han vägrar yppa sin skräddare på Savile Row. Men det gör det dock inte mindre intresant. För Nick är en högst allmängiltig och lättillgänglig artist, dock med en konsekvens och en röd linje både i sitt skapande och sin bild gentemot omvärlden som är få förunnat idag. Om ni, som jag, uppskattat hans senare skivor mer än hans tidiga postpunkiga oljud så passar hans aura av stil och medvetenhet som perfekt fond till musiken.

Inför skivsläppen numera låter han sig alltid intervjuas på ett bättre hotell med ett gott thé och de färskrullade cigaretterna väl till hands. Hans välskräddade kostymer, smakfulla slipsar i mörka färger till löst sittande skjortor sjunker alltid perfekt in i de standardiserade chippendalegrupperna. Nick Cave står över slagbredd och västmoden och ingen vågar blottar bringan med sån självklarhet som bibliotekariesonen från Warracknabeal. Detta och i övrigt utsökt klädval kan man inte minst se på fotoesessionerna från den senaste skivan Abattoir Blues/The Lyre of Orfeus

Nick Cave jobbar numera nio till fyra vid flygeln i sitt arbetsrum och ägnar resten av dagen åt sin undersköna fru Susie och deras tvillingpojkar, fjärran från den heroinpudrade konstnärsmyt han tidigare ägnat sig åt. Skapande värdigt en stilikon.