2006/05/08

Stil: Rockfarbrorn som var gammal redan när han var 19


Det finns en typ av män som vi aldrig kommer bli av med. De klistrar sig fast på barer och ölhak runt om i vårt avlånga land men framförallt på barerna runt Medborgarplatsen på Söder i Stockholm. De gillar gitarrer, tatueringar och skägg. De vaknar varje dag, sätter på "Born to Run", spelar luftsax fram till strax efter 10 varpå de beger sig ned till sitt stammisfik. För de här männen har bara stammisställen. Fik, bar, lunchställe och middagsmat, alla mål intas tillsammans med andra män i en varm och gemytlig nostalgidimma. De är vänner med bartendern på kvarterskrogen men de kallar det tjenis och de är inte ironiska utan fullständigt allvarliga in sina försök att återskapa en inbillad försvunnen tid.

I sin senaste singel, "I Stockholm" ondgör sig Winnberbäck över Stockholm och hetsen för att sitta på rätt sushibar för att passa in och använder samma palett av ord som Ulf Lundell har använt i 30 år nu. Winnerbäck är med andra ord en perfekt uttolkare av rockfarbrorn och en värdigt arvtagare till både Uffe och till Thåström. Rockfarbrorn tycker om att klä sig enkelt. Han har gärna kavaj och jeans över en något urtvättade skjorta. Han vill med sina kläder påvisa att han inte gärna faller för klädmässiga trender och att han har ett viktigt, gärna vänsterorienterat, budskap i sin musik. Samma klädmässiga stil hittar vi för övrigt hos humanioraundervisande gymnasielärare, bibliotekarier och kulturjournalister. Rockfarbrorn brukar ofta ägna sig åt att hylla och romantisera bilden av kvinnan. Sätter han inte på henne en röd klänning så pratar han mest om att dricka thé och diskutera Focault under sena nätter på söders klippor. Det är sällan så att han bara sätter på henne efter en sen natt på Kvarnen och aldrig han som blir påsatt av henne till tonerna av Kathleen Hannah. Han förstår inte när arga feminister analyserar hans musik genom det feministiskta prismat och anklagar honom för ett patriarkalt synsätt. Han tycker ju bara att han hyllar Kvinnan och ser inget negativt i att sätta henne på en piedestal. Rockfarbrorn tycker inte om när någon rubbar hans välskapta världsbild som han på ett skickligt sätt byggt upp runt sig för kunna navigera på ett enkelt och smidigt sätt.

Rockfarbrorn är inte så förtjust i förändring. Det är emot hela hans existens. Räkna därför inte med någon omedelbar förändring av hans klädstil utan förvänta er att se honom på Södra teatern på poesiuppläsningar en lång tid framöver.

5 comments:

johan said...

"Han förstår inte när arga feminister analyserar hans musik genom det feministiskta prismat och anklagar honom för ett patriarkalt synsätt. Han tycker ju bara att han hyllar Kvinnan och ser inget negativt i att sätta henne på en piedestal."

This also goes for Dogge och många hiphopare som i stunden gör sig beredda på att överta rollen som förortens rockfarbröder.

Anonymous said...

I Stockholm kom ut år 2000 och är alltså INTE hans senaste singel.

Johan B said...

Se där. Jag har ingen aning om hans låtar. Så skönt.

Johan B said...

Johan, som vanligt har du ytterligare en bit av verklighetens pussel utskuren och därmed får mig att se verkligheten på ett mycket klarare och mera insiktsfullt sätt.

johan said...

Minsann, det var det vänligaste!