Tänkvärt: Metrosexualitet

Jag har inte läst en enda sammanfattning av metrosexualitet som stämmer överens med min egen, något hemsnickrade, definition. Begreppet metrosexualitet är givetvis populärkulturellt sett dött för länge sedan men jag känner mig manad att skriva något om det ändå, om inte annat för att begreppet har påverkat mig själv så mycket de senaste 3-4 åren. Trots det känner jag inget släktskap med David Beckham som oftast hyllas som Den Metrosexuelle mannen. Låt oss se varför.

1994 myntades begreppet av Mark Simpson i en artikel i brittiska Independent men begreppet fick inte bred spridning förrän han 2002 skrev en artikel för Salon.com där han definierade begreppet som:

"...a young man with money to spend, living in or within easy reach of a metropolis — because that's where all the best shops, clubs, gyms and hairdressers are. He might be officially gay, straight or bisexual, but this is utterly immaterial because he has clearly taken himself as his own love object and pleasure as his sexual preference. Particular professions, such as modeling, waiting tables, media, pop music and, nowadays, sport, seem to attract them but, truth be told, like male vanity products and herpes, they're pretty much everywhere."

Vi pratar alltså som narcisissm i sin allra mest utblommade form men när Simpson beskriver karaktärsdragen av den metrosexuelle mannen känner jag inte igen mig.

För mig har metrosexualitet alltid varit ett sätt att tänka snarare än att sno skönhetstips från flickvännens Cosmo. För mig har metrosexualitet stått för motsatsen till provinsiellt inskränkt tänkade och de konservativa värderingar man ofta hittar långt bortanför storstädernas pulserande liv. Poängen har inte varit att leka homosexuell när jag kysst mina bästa killkompisar på krogen, poängen har varit att uppröra människor som fortfarande ser homosexualitet som något som skall förpassas till marginalen. Mina ansiktskrämer och min besatthet av skjortkragar kom långt senare och de kom som en effekt av mitt tänkande snarare än tvärtom.

Bara för att män plockar upp ett traditionellt sett feminint beteende betyder inte det att de har insikt om varför de väljer att plocka upp det och det är just av den anledningen jag känner mig så distanserad från David Beckham. Det krävs ingen rocket scientist att inse att han knappast har alla knivarna i lådan när det gäller att förstå sociala rörelser och mönster och att det snarare är hans fröjdefulla fru som sätter på honom en sarong med jämna mellanrum än han själv.

Personer som är ytliga och endast ytliga är oftast trista och det gäller både för män och kvinnor. Det spelar ingen roll om man lyckas paketera det i ett snajdigt och läckert pseudohomosexuellt skal och kallar det metrosexualitet.