2006/06/16

Färganalys: Vinter, vår, sommar, höst

Det skrivs om fotboll i dagar som dessa. Jag har inget emot det rent principiellt men jag ställer mig frågande till ämnena det skrivs om. Vem är egentligen intresserad av Chippens smått fantastiska match i skuggan av sin vänsterkantskollega, Kim Källströms upphöjande till mittfältsgeneral och vår alldeles egna Gerrard eller Allbäcks smått genialiska, men franförallt iskalla, nickpass tillbaka till Ljungberg när man kan vara intresserad av svenskarnas matchkläder? Fast nu när jag läser det här inser jag att det nog är rätt så många som faktiskt är vansinnigt intresserade av just det. Men The way we wear skriver om kläder och jag tänker inte falla och skriva en A4a om Johan Elmanders 2-3 fullständigt briljanta framstötar på högerkanten i slutminuterna.

Varför spelar vi i helgult? Det finns ingen logik i det. En av mina bättre vänner brukar allt som oftast peka på någon person och lakoniskt påpeka:

"Man skall inte matcha toppen med botten"

för att sedan återgå till sin pint. Ofta dröjer det ett tag innan jag ser vad han menar, det kan vara en hårsnodd matchad med ett bälte eller något lika motsvarande absurt. Jag är osäker på om han har rätt eftersom han oftast använder sig av negativ argumentation dvs. jag ifrågasätter någon av hans ståndpunkter och han punkterar diskussionen med ett lika lakoniskt:

"Varför skulle det inte vara så?"

Givetvis förkastligt från ett rent vetenskapsteoretiskt plan men eftersom vi pratar om kläder och inte policyspridningsteori här så antar jag att den sortens argumentation fungerar precis lika bra som någon annan.

Och i det här fallet har han rätt. Vi skall inte matcha gult med gult. Toppen med botten. Vad jag vill se, förutom mer vunna nickdueller på mittfältet, är en gul tröja matchade med blåa shorts och sedan gula strumpor till det. Helgult, liksom alla andra monokromatiska dräkter, signalerar en flathet och mesighet medan tvådelat visar på variation och fantasi. Vill vi verkligen vara modiga tar vi efter Kroatien och gör tröjan schackrutig i blått och gult med helblåa shorts och strumpor. Fördelarna skulle visa sig vid hörnor och fasta situationer där svenskarna skulle kunna klumpa ihop sig likt ett gigantsikt schackbräde som inte ens Kasparov skulle kunna bemästra.

The way we wear propagerar för fantasi och kreativitet i det mesta, så även när det gäller fotbollsspelare och dess klädedräkt.

6 comments:

Peter said...

Klockrent. Håller naturligtvis med.
Är något tveksam till schackbrädesmodet som kroaterna sportar dock...

Johan B said...

Jag är inte helt övertygad om att vi bör ha schackrutigt. Däremot vore det ett slag i ansiktet på medelmesigheten.

Kanske 4 stora rutor? Eller så låter vi Ann Sofie Back designa dem till nästa EM? Det vore coolt, dekonstruerade sportkläder.

Anonymous said...

Jag reagerade också på den svenska dräkten, men blev glad att man tagit vara på uttrycket Svenne Banan.

Diskussionen överskuggas dock helt av tv4-sportens Patrick Ekwall, som till sin gråa 3delade med vit uppknäppt skjorta har några förvirrade Thailandssmycken med läder och snäckor och fan vet vad.

Johan B said...

Jag får ju tyvärr avnjuta matcherna tillsammans med ITVs vansinnigt illa klädde holländska kommentator så jag har missat Patrik men jag tvivlar inte en sekund på det du säger. Svenska sportjournalister har aldrig varit kända för speciellt god smak.

Se gärna min trancepost för länge sedan för en fullständig analys av Thailandssmycken.

Anonymous said...

Jag gillar det monokroma fotbollsmodet. Vikten bör läggas på detaljer istället för mönster, som t.ex. Hollands oklanderligt kantiga typografi i enkelt svart. Eller Argentinas marinblå andradräkt med Adidas klassika ränder och resårer.

johan said...

Jag tror på en fifakonspiration, som går ut på att Brasilien ska vara enda laget i gult och blått. Även andra lag har blivit fråntagna sina egna färger till förmån för mer franchisade färger hos berömda lag (nämnda Brasilien, Holland, kanske fler).

Svenska Friidrottslandslagets dräkter brukar annars ta priset i fulhet.