2006/06/06

Personligt: Smala hängslen och tidens tand

2006 är skall visst vara år hängslenas enligt många. Det är svårt att bläddra igenom någon kollektions tittbok eller flash-bildspel utan att lägga märke till ett par supersmala svarta hängslen spända över en tanig modellkropp. Jag har sett roliga exempel på försök till tillämpningar i klubbmiljö, som mest fått mig att dra på smilbanden, mer än något annat. Visst kan jag ha sympati för punk- och skinsestetiken i det hela, men på det hela taget så förhåller jag mig tvekande. Dessa hängslen, som brett ut sig i Diors kölvatten, representerar just nu de aspekter i ordet mode som jag föraktar. Slit och släng-mentalitet, symboler och estetik utan historia och värde, som används en tid för att sedan förpassas till garderobens innersta mörker. Ärligt talat vem använder sina bröstbroderade skjortor, vadhöga converse eller pälsbrämade jeansjackor idag, imorgon eller ens om tre år?

De enda hängslen som jag någonsin gillat är ett par av knäppmodellen som satt tryggt i linningen på en medicinprofessors kostymbyxor i London förra hösten, när jag var där och jobbade ett kort tag. Han bar upp sin bärnstensmelerade tweedkostym med grace och en mossgrön skjorta och mörkbrun slips resulterade tillsammans med hans silvervita hår och stålbågade runda glasögon att han gjorde ett synnerligen trevligt första intryck på mig. Att han senare visade sig vara en försupen och synnerligen obehaglig person är en helt annan historia…

13 comments:

Johan B said...

De smala hängslena har under en lång tid förbryllat mig. Det ser nämligen inte klokt ut och det är precis som Josef säger någon form av ickesubstantiell fluga.

Anonymous said...

Där jag bor har hängslen inte blivit jättestort ännu, sådana flugor hittar alltid hit lite senare, när alla andra har lagt av. Men en sak som jag har märkt är att de alltid fastnar i allt de där hängslna när de är ute på krogen. Hängslebärare kan inte dansa, de fastnar i dörrhandtag och de ser himla upphängda ut. Knäppt.

Tilda said...

Jag tycker att det är assnyggt med hängslen på killar! Men jag är också barnsligt förtjust i själv att hoppa på nya roliga trender som efter några månader känns helmärkliga.
Jag förstår helt din synpunkt. Men. Enligt mig är det snarare det som är så roligt med mode, att det förändras hela tiden; förra sommaren var det kul att vara bohochic med långa trähalsband och mönstrade secondhandklänningar och i år känns det bra med leggings och enkla enfärgade klänningar från de snygga svenska märkena.

Johan B said...

Det finns två roliga saker med varje modenyck; att bestämma sig för att följa den eller inte och att analysera den. Det sistnämnda är betydligt roligare än det förstnämnda.

Mina största stilikoner är de som oavsett vad tidens strömning säger åt oss att bära glider genom livet opåverkade och är fullkommligt magiskt klädda.

cherry said...

jag för min del har ingen förståelse för det här med att "hoppa på nya roliga trender som efter några månader känns helmärkliga". det känns lite som prostitution. men framför allt känns det jävligt själlöst, opersonligt och fruktansvärt tråkigt. och en sak som jag alltid undrar är om människorna som har det här beteendet fullständigt saknar personlig smak. hur kan man annars bara gilla allt: ena stunden vara helt såld på volangkjolar och trähalsband och några månader senare föredra skräddade klänningar och höga midjor. jag fattar inte.

Anonymous said...

klockrent igen!!

Britta said...

Men vänta här nu Cherry. Att kalla någon som hakar på trender för nästintill prostituerad känns faktiskt väl magstarkt. För betänk detta: det finns människor som, trots att de är trendmedvetna och använder sig av detaljer i det som är populärt, ändå gör det till en del i sin egen stil på ett väldigt intressant sätt. Föränderlighet och flexibilitet är inte detsamma som själlöshet och avsaknad av personlighet. Motsatsen låter däremot som min mormor.

Britta said...

...förutom att hon inte var själs- och personlighetsbefriad då. Bara motsträvig och traditionell.

Tilda said...

Cherry: Jag förstår faktiskt din synpunkt här. Om man inte behåller sin egen stil nånstans under just-nu-trend-detaljerna blir det ju faktiskt lite tomt.

Men det känns trots allt lite hårt att bli kallad prostituerad...

Me love you long time, ten dolla?

Johan B said...

Ohh, hade jag varit grabbig hade jag sagt catfight och menat det.

Nu blir jag mest lite glad att lite debatt rörs upp av vad vi skriver. Fortsätt tycka.

cherry said...

surest thing tilda.
det var precis det jag menade. självklart förändras människors sätt att klä sig allt eftersom modet ändras, jag menar inte att det behöver vara någonting dåligt. men jag mår illa av alla människor som bara köper det som ebba von sydow/sofie fahrman/vemsomhelst skrivit upp senast. och värre blir det när alla sedan måste skriva om inköpen i sina "modebloggar", och få det att låta som om de hade ett genuint intresse av mode. när det egentligen bara handlar om ett enormt konsumtionsbehov och önskan om att passa in och kunna identifiera sig själv utifrån punkterna på ebbas innelista.

Johan B said...

Whoooha!

Capitalism stole my virginity.

Vi har gått från ett tillstånd där attribut och konsumtion definerades utifrån vår person till ett stadie där vår person definieras utifrån våra attribut och konsumtion.

Låt oss stå upp som en och ta tillbaka våra själar!

Anonymous said...

Spelar väl ingen roll hur man klär sig så länge man själv trivs i det man har på sig?

Det kanske också är så att om man klär sig i många olika stilar och är ombytlig att man har stor fantasi och är väldigt kreativ eller så har man som jag själv inte hittat den stilen som passar mig till 100% än.

Att fördöma andra o kalla dem för prostituerade är otroligt otrevligt och vad är det som säger att Ebba är gud? Eftersom hon är överallt måste det finnas de som beundrar henne, själv tycker jag hon är enkelspårig. Jag älskar däremot Trinny and Susannah, de klär folk efter kropp o person, och inte efter vad som är tokigt hett just nu.