2006/06/12

Sommarskorna: Flip Flops


Ett visst mått av självdestruktiv dekadens är en nödvändighet för att kunna leva livet så briljant som möjligt. Det finns något mycket attraktivt i att vandra hem genom en sommarvarm stad när solen gått upp, ens skjorta är kaffefläcksbestruken och fötterna sönderskavna av alltför långvarigt bruk av ens finaste flip-flops och man vet att det intelligenta och mogna hade varit att gå hem för länge länge sedan. Det blir ofta så där när man börjar i en park mitt på dagen med stora filtar, kall Grolsch i en isfylld plastpåse och med englandsmatchen strömmande ur en mobiltelefonradio vars ljudinställning är satt på konferens.

Jag kan ha fel här, men under en sån där dag så passar ingenting bättre att ha på fötterna än ett par riktigt väl ingågna flip-flopsandaler och om man skall hålla sig till klassikerna så finns det inget bättre än ett par brasilanska Havaianas. Förra året pressade jag gränsen för det tillåtna och begav mig ut på en i många avseenden blöt festnatt (ösregn och utomhus) i Stockholm endast iklädd uppkavlade jeans och mina gröna Havianas på underkroppen. Jag ville se om jag hade rätt när det gällde min passion för flip-flopsen eller ifall de skulle be mig vända i dörren och skicka hem mig så jag kunde byta till ett par ordentliga skor. Det gick alldeles utmärkt att komma in och runt så där fem över ett vadade jag runt i på en terass med vatten upp till anklarna och frös om fötterna. Men in kom jag.

Fast handen på hjärtat så är flip-flops huvudsakligen något som skall bäras på ett mer avspänt sätt. Ett par Havaianas är hela den brasilanska strandkulturen paketerad i 200 gram plast som kan exporteras över hela världen och skänka oss nordbor en fläkt av Copacabana, bailefunk och fattiga favelas.

7 comments:

Jocke Ballywood said...

Gummisandaler är billiga och snygga, men gummit drar med sig huden och ger köttsår efter ett par meter. Jag lite pengar över för sex år sen - gud vet varför - och köpte ett par lädersandaler från Roberta Settel i gamla stan. Lätt det bästa skoköp jag gjort. Det tog tid att gå in dem, men nu kan jag gå mil och dansa i timmar i dem.

Johan B said...

Jag är smärtsamt medveten om det här faktumet efter gårdagen. Därför har jag stått i Paul Smiths outletaffär i Mayfair två gånger nu och hållt i ett par sandaler med hans alltid lika färglada kolorering. Men jag har inte fallit ännu. Jag tycker ju Havaianasen är en så sjukt bra blanding mellan fullkomlig stilperfektion och det billigaste skokåpet den här sidan skopunkten.

Men jag hör vad du säger och skall gå till Paul smith en tredje gång.

carl_h said...

Johan, sväng ned till Hideout och lägg vantarna på ett par Christo (ja, wrapparen) från Visvim. Bara £145.00.

http://www.hideoutstore.com/outlook/wp-content/uploads/2006/06/visvimoutlookchristo2.jpg

https://www.hideoutstore.com/catalog/product_info.php?manufacturers_id=13&products_id=740

Johan B said...

Du skall alltid ha så konstiga grejer Calle. Det är svårt att keep up with you.

carl_h said...

Det är det skönaste du kan ha på ett par fötter, jag lovar.

Johan B said...

Har du någonsing haft en kvinnas smekande hand på fötterna kan du inte säga så där!!

carl_h said...

Äh.. Det här är ju ett par högteknologiska sandaler från Japan med konst-referenser! I rest my case.