2006/07/03

En dröm: Whitneys katharsis feat. Wyclef



Whitney Houston! Vilken röra hon har hamnat i. Med ojämna mellanrum läser man om hur hon i stort sett åker skytteltrafik mellan behandlingshem och Bobby Brown, hur hon väger mindre än en penna och hur hon snortar kokain mellan sessionerna i märkliga religiösa sekter. Whitney Houston är, kanske mest av alla falnande stjärnor, en skugga av sitt forna jag. Whitney har gjort några av popmusikens allra mest fantastiska singlar och hennes sexoktaviga röst är en av de allra starkaste någonsin.

Jag brukade spelade dubversionen av "I wanna dance with somebody" på klubben Refuge för länge sedan och den allra mest renläriga house- och soulpubliken slet av sig sina tshirtar och dansade med händerna i luften. I slutet av 90-talet kom så då världens bästa Whitney-singel (so far skall sägas), "My love is your love" där Wyclef höll i taktpinnen och fick mig nästan att börja gråta på Blekingskas dansgolv. Det var jag för övrigt väldigt ensam om på det dansgolvet när den låten spelades.

Min stora dröm och förhoppning är att Whitney skall komma tillbaka, resa sig från smutsen och misären, snyta ut kokainet från näsan och sätta sig på ett plan till Jamaica tillsammans med Wyclef. Sedan skall de dricka fruktjuicer och prata ut om de senaste 7-8 åren på en veranda med utsikt över havet. Tillsammans skriver de texter till Whitneys platta (lämpligen döpt till Katharsis om jag hade fått bestämma) och på nätterna snickrar Wyclef ihop de vackraste melodierna och beatsen som bara han kan.

Om det här skulle hända skulle vi ha det här årtiondets vackraste och mest smärtsamma platta, det är jag övertygad om. Så varför berättar jag det här för er? Jag vet inte, det är verkligen skrivet helt utan kontext utan någon som helst händelse som jag kan hänga upp det på men jag har haft den här drömmen så länge nu och på sena efterfester delgett den till alla som vill lyssna att jag kände att det var dags att berätta det på ett mer officiellt plan. På så sätt kan ni kanske fortsätta önska samma sak och prata med ännu fler människor och till slut kanske Tommy Motola hör det och beslutar sig för att drastiskt intervenera i Whitneys liv. Då blir jag glad. Och ni.

4 comments:

Peter said...

En mycket mycket bra idé. Har nästan gett upp tankarna på en frisk Whitney. Och så kan Brandy, Monica, Justin eller kanske till och med Christina Aguillera få lägga på lite varsam (lugn, lugn, jag skrev varsam...) kör på väl valda spår.

johan said...

Ibland fastnar ditt tänkande i 90-talet.

Vad jag undrar är varför Whitney har en bananrosett på huvudet? Är det mode på behandlingskliniken?

Johan B said...

Mmm hela den här plattan skulle vara ytterst varsam. Jag tänker mig samma sorts Wyclef-gitarrer som på "Gone till november" och lika uppriktiga texter som "My love is you love". Allt insjunget av Whitney ensam i en studio med enbart levande ljus som sällskap. Jag ser det framför mig.

Johan B said...

Jag fastnar inte i 90-talet, jag fastnar för världens bästa låt. Typ. ;)

Och angående bananrosetten så är det standarduniform på stjärnornas behandlingshem.