2006/07/07

Plagg: Svanktatueringen


Ni har sett dem förr. Tatueringarna i svanken alltså. Med ett par upphasade stringtrosor uppstickande ur byxlinningen som trogen följeslagare. Ni har sett dem och ni har tittat på dem med samma förfasning/tjusning som man tittar på en bilolycka med när man åker förbi dem på motorvägen. De är som en solförmörkelse, man vet att man blir skadad av att titta på den men det är helt omöjligt att inte göra det. För man måste ju titta efter noggrant, täcker månen verkligen solen eller är det så att världen faktiskt håller på att gå under?

Ursprungligen en "rite of passage" på öarna i Indonesien är nu tatuering en lika vanlig del av vårt svenska samhälle som mellanmjölk och Herrgårdsost. Via sjömän och kriminella till hjärtat av det svenska folkhemmet, svanken. Min fråga är enkel men jag är rädd att svaret kommer dröja. Varför?

Jag kan absolut se vikten och poängen av tatueringar i ett samhälle där de fysiska påfrestningarna för överlevnad sträcker sig längre än att plocka upp färdiglagad mat från en frysdisk och klicka in rätt tid på micron. I ett sådant samhälle står tatueringen och framförallt riten när den ristas in för ett prov på att man klarar av att leva som vuxen i ett samhälle som kommer behandla dig direkt fysiskt illa. Där är tatueringen berättigad och är en välfungerande symbol för vuxenheten.

I vårt samhälle tillhör gemene man inte längre några stammar, det finns inte längre ett behov att visa sin vuxenhet genom att hamra in bläck i underhuden och ändå finns de där, strax ovanför HM stringtrosan, svanktatueringarna. Jag ställer mig, stirrande och frågar mig, varför?

Josef, tatuerad, säger: Min tatuering för mig är något högst personligt. Den valdes efter åratal av funderande. Jag förstår dem som tycker tateringar är vulgärt. Jag kan dock inte förstå dem som märker sig livslångt med ett kinesiskt tecken, en tribal eller något annat ur tatuerarens pärm, det vore som att välja att bära samma H&M-skjorta genom hela livet. Då förstår jag bättre dem som har robotar, hundar etc. även fast jag sällan tycker de är vackra. En del tycker säkert inte min är vacker. Det är ok.

13 comments:

Anonymous said...

Hear hear, brudar med svanktatueringar får bort totalt.

Anonymous said...

Jag har en tatuering på svanken som absolut inte är något jag visar för andra. den är för mig själv och min man att se. Dessutom så kan man ju inte heller påstå att alla vi som är tatuerade där har en stringtrosa som sticker ut precis där. jag själv kan en hel del om bodymodification och jag vet verkligen att vissa tatuerar sig bara för att dom kan, men för andra betyder det mycket mer. tatueringar för mig är något som "runs i family". min farmor var tatuerad, mina fastrar och farbröder är det och även pappa. ingen av om är någon typ av "penta", kriminell eller sjöman. Min pappa tex är en otroligt duktig advokat. En tatuering kan betyda sjuk mycket för en person. Sen kan det även vara så att man faller för ett visst motiv. Själv skulle jag aldrig välja något som en tatuerare har i sin pärm. Jag ska tatuera mig igen i augusti hos en av Sveriges bästa studios. Jag kommer sen att slänga upp en bild på dessa otroligt och totalt personliga tatueringar. Dessutom så är tribaler, stjärnor, panter, hjärtan m. fl mer hypade än svanktatueringar.

Anonymous said...

Yo, en trampstamp! :D

Karin said...

Om jag skulle tatuera mig skulle det faktiskt kunna bli ett vackert japanskt tecken, med rätt betydelse... älskar både japan och filmen The Pillow Book av Peter Greenaway (handlar om kalligrafi på huden).
Skulle jag göra det skulle alla alltså stämpla mig som en sen trendföljare som bläddrat igenom en motivbok och valt något jag trodde betyder något bra...
Tur att jag aldrig velat skaffa mig en! I svank eller annat...
(dessutom skulle jag garanterat vilja byta motiv inom fem år)

Anonymous said...

Jag har en. Svanktatuering alltså. "Catch me if you can" står det med feta blockbokstäver. Jag kladdade dit den samma dag som jag träffade mitt livs kärlek. Ironiskt, men jag kunde ju inte veta att mitt vilda singelliv skulle ta slut just den dagen. Det var ju trots allt bara en i raden av spraydate-dater (trodde jag). Nu ser jag fram mot att bli riktigt gammal tillsammans med min älskade. Ska bli festligt att hasa fram med rollatorn och en glipa därbak i särken som avslöjar min tatuering...

johan said...

Är inte en tatuering idag ett sätt att skaffa eller utvidga sitt personliga varumärke? Det känns som något någon sådan där skulle kunna tipsa om i nästa artikel. Vilket, inte direkt, gör mig mindre tvivelaktigt inställd.

Johan B said...

Problemet blir ju bara att nästan alla har samma stambetonade varumärke i så fall. Ungefär som att säga att: "Jag är speciell och unik, jag dricker vatten".

Anonymous said...

Johan> ett personligt motiv som tatueras in är inte något som är sambetonat med något annat.

Johan B said...

rouaa >> Det har jag inte heller påstått men du kan inte påstå att den sortens tatuering som jag postade här ovan på något sätt är personlig. Det är en av de mest generiska symboler som finns.

Det är intressant att posten om tatueringar väckte sån uppmärksamhet, det trodde jag faktiskt inte. Men låt oss komma ihåg att det jag skriver i posten är min personliga åsikt och hur frenetiskt jag än må fäkta för den så är den fortfarande bara min, högst personliga, åsikt. Inget annat.

Philip said...

Bengt Ohlsson skrev för inte så länge sedan en hejdlöst rolig krönika om svanktatueringar som kroppsutsmyckningens motsvarighet till såna där textremsor på tv:

http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=625&a=499731

Johan B said...

Refererande till Benke känner jag mig nödgad att berätta att en tjej som finns på Spray date har en bild av hennes svank där det i inristat bläck står "Harder". Textremsa. Textremsa.

Anonymous said...

Johan jg har inte heller påstått att just den tatueringen är direkt personlig. Hell, den fanns t.o.m som en ikon till mobiler för några år sen.

Anonymous said...

Tjejer med tatuering i svanken är så extemt upphetsande. När man knullar en brud bakifrån med tatuering i svanken blir man extra kåt