Personligt: Civilisationen - eller dess utkanter

Det är först när man är borta från civilisationen som man får vett att uppskatta dess fördelar sa någon till mig någon gång. Min resa till norra Norrland och fjällen är över och detta blir en kort rapport därifrån under ett tillfälligt stopp i min svala lägenhet innan jag jagar vidare på semesterns resor.
Tänk att välbryggt kaffe kan vara så bra. Att tvätta sig regelbundet kan vara så skönt. Att sova i en säng är så livsviktigt och att äta mat ur kylskåp och dessutom kunna förtära den i frånvaron av hundratals bråkande insekter faktiskt är det drägliga tillståndet. Men tänk på att berg verkligen alltid är så vackra som man kommer ihåg dem som. Att ingen mat smakar så bra som efter man burit packning i två mil. Att en medburen låda Chill Out Shiraz kan vara det godaste man någonsin druckit. Och tänk att man skitigt, trött, sårig och lite uttorkad bara står där och ler och tänker att det verkligen var värt det när man väntar på bussen hem.
Kort sagt fjällturen var bättre än någonsin. Medelhavsvärme, frånvaro av mygg, väl tilltagen vinreserv och bra gruppdynamik gjorde det. Jag hann också med ett besök hos mina släktingar i Gällivare. Den där ”trätofflan” av plast i diverse starka färger hade slagit på bred front. Cheap Monday hade letat sig över polcirkeln. Långärmade t-shirts med alien eller tribalmönster slog fortfarande mot mina synnerver med smärtande impulser. Hos den äldre bärplockande delen av befolkning är den lokala träningsoverallsjackan fortfarande kutym och många tycker det är okej att gå i centrum med cammobyxa och lappkniv.
Men på väldigt få ställen så träffar man så öppna, gästvänliga och givmilda människor som där. Jag tänker på det fiskande par, som körde en halvkilometers omväg på en fjällsjö och plockade upp oss med motiveringen ”äsch, vi hade vägarna förbi och det är inte så fint att går här”.