Smycke: Strumpor

För inte alls länge sedan sprang jag på en gammal vän. En gång i tiden var han inte min vän. Han var inte heller min ovän. Han var inget annat än min gamla flickväns nya kille vilket förmodligen är den allra mest irriterande personlighetstypen som finns. Nu hade det råkat slumpa sig så att det var jag som hade brutit upp ett par veckor tidigare men det är av mindre intresse. Bara några veckor tidigare hade ju den där midjan att lägga armen runt varit reserverad för mig. Inte för den här tjommen med riktigt märkliga, vita byxor och med en konstant air av svalhet och coolness runt sig. Han var nämligen inte bara mitt nya irritationsmoment i vardagen, han var även det första mods som jag lärde känna.

Min irritation har alltså lagt sig vid det här laget. I ärlighetens namn hade den lagt sig redan innan jag träffade honom personligen för första gången. För ett par helger sedan sprang jag på honom i entrén till "Trädgårn", det var indiegalej som vanligt och Diorpojkarna struttade runt med sina randiga tröjor och osmakliga pork pie-hattar och försökte se ut som Pete även om de på sin höjd blev fulla på starköl i vansinniga mängder. Min vän modset stod som vanligt ut från omgivningen. Han var oklanderlig i en charmig sportjacka, mörka jeans och, smaka på det här, lila strumpor. Det var också till strumporna vårt samtal sökte sig, för om det är något som definierar en mans smak är det på sättet han väljer strumpor. Eller inte väljer, ibland är hud den allra vackraste av färger på strumporna. Vid det givna tillfället hade jag till exempel inga strumpor (men väl mockasiner).

Strumporna är det allra vackraste manliga smycket. Oftast skriver tidningar som King, Slitz eller den mer modesta Café om hur viktig klockan eller manschettknapparna är för män som vill stoltsera med smycken. De har väl inte direkt fel men det känns en aning uttjatat. Vi män behöver inte mer indoktrinering som säger åt oss att klockor och manschettknappar är det enda vi kan använda för att skilja ut oss från mängden. Strumpor har en mycket mer direkt effekt. Om ni inte har gått in på en fest, i strumplästen gärna, iklädda ett par uppseendeväckande strumpor har ni aldrig fått veta hur det känns när en kvinna kommer in i samma rum med en förförisk diamant hängande runt halsen. Man är uttittad, utfrågad och kanske framförallt beundrad. För att man vågar, för att man klarar av att stå ut och för att man är ett uppkäftigt alternativ till den manliga monokromismen.

Paret i fråga, alltså mitt ex och modset är fortfarande ett par och jag kan, eller ens vill, inte göra något annat än att önska dem all lycka i livet, både bland böckerna, bland lagarna och bland lakanen.