Byxben
Jag vet inte vad det är med mig och byxben, men jag kan bara inte stirra mig mätt på dem. Ena dagen så är det en långt välsytt jeansben som omsluter ett par chelsea-boots perfekt som tilldrar sig min uppmärksamhet på bussen och nästa dag faller jag bara pladask för ett par högvattenkorta manchesterbyxor som framhäver de randiga sockarna och smutsvita canvasskorna effektfullt på den genomtrevlige australiensaren som bär dem. Jag upplever en ambivalens, ja nästan en personlighetsklyvning när det kommer till byxben. Jag tittar på mina egna nyligen uppsydda, på ett lokalt skrädderi, och blir frustrerad. För korta ser ju så hoppigt, livsglatt och så väldigt kyligt ut. När byxbenet når hälens nederkant ser det medvetet, omslutande och omsorgsfullt ut i min värd. Jag känner inte att mina byxor kvalar in. Till korta byxben är gör sig loafers och låga tygskor bäst. Till hällåånga så passar den nämnda chelsean bra, men också en modig chuck taylor-klon som exempelvis gram. En gång i tiden så existerade det utsvängda byxben för mig, både som flare eller boot-cut. Men det är längesen och jag har så svårt att tänka mig att jag skulle kunna känna mig väl tillfreds i något som svänger utåt. De jag har på mig svänger lätt inåt men känns ändå bara så…lagom. Lagom. Finns det?
16 comments:
Men hur är det egentligen med byxor nedstoppade i strumporna. Lite grand, lite nonchalant. Ett par nya Diorjeans ned i ett par vita tubisar och sen ett par slitna Adidas. Jag tycker det är asjuste en fredagkväll på The Cock, men, kan jag verkligen wear it?!
Jag känner mig liksom Josef ambivalent inför byxbenen och dess form. Det är komplext. Jag skulle aldrig ta på mig ett par tightsliknande Cheap Monday och jag skulle inte göra det av två anledningar:
1. Jag, som är 185 och inte direkt är indiepoppiskt anemisk och smal, skulle se vansinnig ut i ett par CM.
2. Jag vill inte se ut som ytterligare 23 462 stycken Hot Chip-lyssnande, Paradise-gående söderhipsters. Inget fel på dem, jag hänger nästan uteslutande med såna människor men måste jag se ut som en klon för det? Nej.
Fast vill jag för den sakens skull ha kvar mina boot cutade 507or från 2001 som var den vinterns stora rage på den svenska studentikosa medelklasscenen? Nej. Det vill jag så klart inte.
Just nu, och jag erkänner härmed att jag är en sucker för det kontemporära modspreppymodet, känns mina ljusröda, jag nästan på gränsen till rosa, skräddade Paul Smiths som det enda raka att bära både dag och natt. De är korta som satt de på en ung Sammy Davies Jr och jag lovar att de kommer provocera åtminstone någon till brutala verbala påhopp.
Och dexo, you can wear it. Om du vill anamma stilen av 355 241 stycken 18åringar runt om i vårt land, från Karesouando till Baskemölla. Förvisso inget fel i det, de är oftast åtminstone 2-3 steg före mig i trendtänket men de är fortfarande 18 år. Jag är 29. Jag är på gränsen till vad som för 100 år sedan var överårigt men som numera bara är en slutfas på tonåren.
;)
Texasvikning kan få de mest konstiga byxben att se fantastiska ut. Dessutom blirdet ett automatiskt högvatten, så ett par exhibitionistiska strumpor passar utmärkt, för att göra en återkoppling.
Texasvik? Snackar vi en vanlig fold-up, eller är det nåt annat?
PÅ tal om byxben, kan ni förstå att jag gav bort ett par alldeles för utsvängda jeans till Stadsmissionen för att två sekunder efteråt komma på att jag kunde gjort om dem till sköna avklippta och uppsydda shorts!. Fuck.
Och ja, jocke, vad fan är texasvik? Om det är det viket som Frida Boisen tipsade om idag i City så är jag med på att det är ascoolt men borde kallas för skinsuppviket. För övrigt är Frida Boisen förmodeligen Sverige sämsta modeskribent men det kommer det en hel separat post om.
Frida Boisen i City? Jag letade på nätet men hittade ingen artikel, har väl inte lagts upp än. Texasvikning är det enda namn jag hört, men det betyder inte att det är den rätta benämningen.
Hursomhelst lägger man först allt överflödigt byxbenstyg runt vristen, sen rullar/viker man upp allting. Vips så får man ett snyggt avsmalnande ben. Man kan kanske likna det vid hur man tar på sig ett par thailändska fiskarbyxor. Fast i mindre skala. Och uppochned. Och utan snöre. Nä nu gick jag bort mig.
Mitt problem med byxben är att jag mer är en skomänniska. Som skomänniska så vill man (jag) ju VISA skorna (och TITTA på dem). Varför dölja ett par fantastiska boots med BYXBEN liksom?! Och gränsen går inte med förra årets fantastiska D&G-boots eller årets dessförinnan inköpta vita Helmut Lang cowiesar, utan alla sorters skor vill jag ju visa och se. Därför älskar jag de smala byxbenen - alternativt varianten med byxbenen instoppade.
Det är nog mindre än modegrej än en riktig skofetishism.
Det är dessutom riktigt sexigt när en kostymnisse kommer på cykel och har ena byxbenet instoppat. PORR.
Johan-> Bara att coppa selvage-jeansen från CM. Bredare, otvättade och helt ok deminkvalitet. 200 spänn dyrare, men det är de värda.
Ang viket kanske man jag säga att namnet beror på intentionen? Skinvik = rulla upp sina tighta jeans för att visa sina 10håls Dr Martens i oxblod. New Englandvik = rulla upp sina chinos då det är smidigare när man hoppar iland på Cape Cod från 40 fotaren. Texasvik = rulla upp när man..?
Ang egna vik är mediaviket det ända jag kör med, trots eller kanske tack vare nästan 10 år på nacken som vik och väl förankrat i Sthlms reklamvärld.
Vik av högre sort är uteslutet när man som jag är utrustad med 12or.
Johan, jag tror inte att jag någonsin sett dig i sällskap med ett par Cheap Monday. Vilka är alla de där hemliga vännerna du undanhåller mig?
Det är en skara märkliga söderbor som jag träffar på oregelbunden basis. :).
Jag har oförmågan att alltid lyckas köpa för långa byxor, eftersom just byxslutet aldrig är något jag har koll på när jag provar dem (urgh). Detta är helt ok med regular-jeans av typen Levi's 501, eller liknande.
Men så köpte jag mig en par svarta tunna slimmade Acne-jeans i somras. De satt helt utmärkt, tills efter en vecka då de blev så uttöjda att det blev löjligt. Jag menar överallt. Man får en lätt boot cut-känsla av när man bär dem.
Jag tänkte att de blev bättre efter tvätt, vilket såklart var fel. Och för att inte glömma, de tappade färgen direkt.
Påminn mig om att aldrig köpa för långa, tunna, svarta byxor igen.
Men gott folk, the turn-up, the turn-ups! Världens bästa band.
Sjukt bra band. Något av det bästa jag har hört i år.
Post a Comment