Estetik: Jeeves and Wooster

Det har talats mycket om "En förlorad värld" (Brideshead revisited) i estetiksammanhang under det senaste halvåret i och med filmatiseringen av den klassiska serien. Min personliga åsikt är väl att den inte riktigt är värd de ljummna recensioner den fått för sin cinematografi kontra de upplyftande för sin scenografi. Eller låt mig säga så här, jag tycker nog filmen är lika estetisk tilltalande om som de flesta, men dock bättre än sitt rykte. Dock var det inte om Brideshead den här posten skulle handla om.
Nej, istället vill jag lyfta fram ännu en urengelsk produkt. Lite Wodehouse på min ära. "Jeeves och Wooster" är något så ovanligt som estetiskt tilltalande, ändå hyfsat larvig, komediserie. Stephen Fry:s kultstatus är nog begränsad till brittiska öarna och Hugh Laurie förknippar nog de flesta med "House". Men båda är Cambridgianer och utövare av klassisk footlight-humor. Jag tycker "Jeeves och Wooster" är fantastisk roligt. Alla kanske inte gör det, men jag tror de allra flesta kan njuta av scenografin. Välkammat, propert och återigen urengelskt. Lika bra Brideshead. Minst.