2006/04/25

Personligt: En slips är bättre än inget alls, eller?

Det verkar som vi har Hedi- och Dior Homme-vecka här på "The Way We Wear". Därför bifogar jag en bild från 2006 års Diorkampanj där Slimane låtit sig inspireras av Paul P, en Toronto-baserad konstnär som låter baserar sitt arbete på "homoerotiska och djupt romantiska bilder på män i pre-70tals porr.Men den här texten skall egentligen inte handla om vare sig Dior, Slimane, Paul P eller homoerotik utan om slipsar, det plagg jag faktiskt förknippar ovanstående designer mest med. Smalt, knivskarpt och svart.

Föga förvånande är påfallande många av mina favoritplagg 60tals-inspirerade, mindre givet är dock att jag hämtat en hel del av dem från min fars ungdomsgarderob belägen i hans föräldrahem ute i den nordsmåländska skogsbygden. Varje tur dit brukade alltid bli en lång odyssé i provningar av nylon, småmönstrat, tajt och ibland direkt illaluktande. Precis, för några år sedan, när mina resor dit började upphöra kände jag att jag också vittjat garderoben på lejonparten av dess ädelstenar och slog garderoben ur hågen. Plaggen har jag dock fortsatt använda. Nu i påskas fick jag möjlighet att följa med mina föräldrar dit igen för första gången på länge och huset var sig likt och så även garderoben. Jag botaniserade som i gamla tider och lyckades gräva fram ett dittills oupptäckt kostympaket innehållande en helt underbar 60-talare med höga slag, peppar & salt-mönster, dessutom i princip helt oanvänd. Ut trillade också en röd härligt smal nylonslips. Min fader, upptagen med att ta av vinterdäcken på bilen, ställde dock sig helt kallsinnig till att låta mig ta kostymen när jag spatserade för honom ute på gårdsplanen. Den hade han burit vid sin realexamen och den skulle hänga däruppe i den dammiga garderoben som ett minne över den tiden, hellre än att jag skulle få ta över den, var hans klara besked. När han sätter den sidan till är han helt oresonlig och jag var tvungen att ta en långpromenad för att lugna ner mig för att inte ställa till ett uppträde. Ni förstår säkert min bitterhet… Den röda slipsen fick jag dock med mig hem. Har letat länge efter en precis sån, med det mönstret, men jag kan inte riktigt njuta av den med tanke på vilken juvel som hänger kvar i gult småländskt trähus.

5 comments:

Johan B said...

Sjukt rolig text Josef. Jag forstar din frustration.

Johan B said...

Sjukt rolig text Josef. Jag forstar din frustration.

Ace said...

Vad är adressen?

Josef Davidsson said...

Om jag sade adressen skulle du inte tro mig, namnen på byarna därikring är något i hästväg...

Johan B said...

Kanns som om vi har konstant Hedi-vecka pa samma satt som Lamour alltid har Erlend- eller Billy-vecka.