Stil: Monsieur Slimane är Dior Homme

The way we wear har hittills skrivit rätt så mycket om gamla kläder eller åtminstone såna som funnits ett tag. Det är meningen, för The way we wear handlar om kläder och inte om mode i den meningen att det senaste och det som är nu alltid är rätt. Det som en gång varit rätt och det som en gång varit helt fel är precis lika intressant som det som händer framför ögonen på oss. Däremot är det lite fegt att skriva om gamla saker eftersom man sitter med facit i hand. Alla vet att en Fred Perry aldrig kommer bli helt omodern lika väl som Jermyn Street skjortor alltid kommer vara av hög kvalité. Att veta vad som är bra i den soppa av influenser och trender som rör sig framför våra ögon är inte lika självklart enkelt.

Låt oss därför röra oss framåt i tiden och skriva om något som vi faktiskt ännu inte vet om det är bra eller dåligt i det långa loppet. De senaste fem åren har Hedi Slimane med enväldig hand styrt designen av herrkläder hos den anrika institutionen Dior. De senaste fem åren har Hedis inflytande på hur vi klär oss när vi vistas i rökiga lokaler (utanför Sverige alltså) och dricker sprit varit starkare än alla andra designers. I stort sett har han haft lika mycket att säga till om som Andres Lokko hade runt millennieskiftet då en apa stod i centrum för varje ung kläddrömmande mans uppmärksamhet. Hedi klädde först kollektivt på hela electroclashscenen som nådde sin höjdpunk i Berlin runt 2001-2002 med sina smala skjortor, raka tunna slipsar och byxor som ingen egentligen kan komma i om man inte lever på cigg och nattklubbsbesök för att sedan använda den moderna tidens Keith Richard, Pete Doherty, som musa och provdocka. Frågan är bara om det var musiken och artisterna med deras tydliga koppling till det tidiga åttiotalets postpunk som inspirerade Hedi eller om det var tvärtom. Jag vill tro att Hedi påverkade men om jag skall vara riktigt ärlig så var nog snarare influenserna de omvända.

Otvivelaktigt är dock att Hedi med sin konsekventa och genomtänkta stilvision mer än någon annan ligger bakom det faktum att krogbesökare även i Sveriges småstäder numera sportar slipsar som de snott från sin pappas 80-talsgarderob och kränger på sig allt tajtare och smalare kavajer. Sedan paraderar de med Babyshambles i hörlurarna till närmsta fest och dansar till Hot Chips ”Just like we (breakdown)” ända in i gryningen.