Musik/Stil: Ett klädsamt omslag

Jag är ganska dålig att på att komma ihåg skivomslag. Mest för att de ofta är intetsägande grupppastischer eller genomtråkiga postrockskonstverk i akryl. Alltför sällan så får man också se riktigt fina kläder på omslagen. Camera Obscuras Underachievers Please Try Harder är ett lysande undantag. Carey och Tracyanne är så utsökt klädda och så blasé att jag tror jag aldrig sett något liknande. Jag formligen älskar Careys vita merinobasker, läderhandskarna som kramar Super8an och den beige kappan med omfångsrik pälskrage och guldinfattat skärpspänne. Det lilla man kan se av den löskragade polon hon har under ytterplagget matchar baskern ypperligt om hon av någon konstigt anledning skulle få för sig att ta av sig ytterplagget. Sen ser hon ju sådär härligt engelskt överklassur ut också, ungefär som hon suttar på ett omoget krusbär. Tracyanne är mer enkelt och mörkt klädd, den grovribbstickade mössan passar till de saftigt hornbågade plastglasögonen och hennes filtkappa är en evergreen som alltid håller. Att hon sedan poserar med sin nalle som har påklistrade glasögon är en stilistisk hint om den ironi son är en så viktig del av Camera Obscura. Att sedan musiken på Underachievers Please Try Harder är minst lika bra som omslaget är en helt annan historia, som vi får berätta någon annan gång.