2006/06/05

Det långa inlägget om de höga klackarna

För ett tag sedan lät jag Michael Douglas Gordon Gecko symbolisera kläder och makt och om hur vissa kläder på ett inte alltid så subtilt sätt kan berätta för omvärlden att någon är en person med makt, ställning och pengar. Ur ett genusperspektiv var posten givetvis en guldgruva för diverse analys som jag inte är kapabel att genomföra, framförallt för att jag inte håller med om rätt så mycket av den feministiska analysen men också för att jag inte innehar alla de nödvändiga verktygen i min intellektuella verktygslåda.

Nu när jag skriver om den kvinnliga motsvarigheten till maktslipsen (röd, dyr och oklanderligt, lätt asymmetriskt knuten och med ett medvetet veck placerat mot ena kanten) inser jag att den här posten kan skjutas ned lika lätt som den om Gordon. Jag tar chansen. Dels för att den kvinnliga motsvarigheten är så oerhört sexig men också för att det finns en spännande maktmässig analys som till och med jag klarar av att genomföra inbyggd i plagget. Givetvis pratar jag om den höga stilettklacken. Oavsett vilka skor den sitter på så signalerar den makt på samma sätt som en välformulerad slips kan göra det. Låt oss nu ta ett par steg utanför den förenklade Stureplansvärlden där kvinnliga modebloggare tipsar varandra om de snyggaste Marc Jacobsstiletterna eller de allra farligaste Jimmy Choo-sommarsandaletterna i korallblått inför sommarens äventyr på F12 och Solidaritet.

I flertalet kultur (ja, det finns tydligen något utanför västvärlden) har kvinnor genom århundradena fråntagits möjligheten till fullständig rörelsefrihet. I Japan kläddes geishor i skyhöga träskoliknande skor och så snäva kimonor att de endast kunde trippa fram över den rike mannens bonade salsgolv. I Kina lindades kvinnliga spädbarns fötter så att all naturlig tillväxt hindrades och deras fötter blev så missformade att de knappt kunde gå. Av någon anledning tyckte män att den här begränsningen av rörelseförmåga var något attraktivt och här kommer likheten med dagens västvärld, för vad är skyhöga klackar om inte en begränsning i rörelseförmåga? Och vad tycker vi män att det är om inte vansinnigt sexigt och erotiskt? Kan ni tänka er kvinnan i bilden i min post om Dolce and Gabbanas erotiska magasinannonser iklädd Conversesneakers?

Så hur kommer det sig att vi samtidigt som de höga klackarna så uppenbart anspelar på undergivenhet och begränsning av personlig frihet ser dem som en uppenbar maktsymbol? Är det helt enkelt så att vi associerar den kvinnliga makten med hennes sexuella makt? Att vi som samhälle inte kan se kvinnans makt som väsenskild från hennes sexuella natur utan att det området fortfarande är förbehållet män? Då mäns maktsymboler härstammar från det militära samhället (kostym med slips är egentligen bara en modern variant av forna tiders paraduniform) finner vi ursprunget till den kvinnliga motsvarigheten i en manlig lust för begränsningen av kvinnans personliga frihet.

Innebär det här att kvinnor skall sluta bära dessa underbart vackra skor för att inte vara ett offer för någon form av patriarkat? Självklart inte, det skulle göra Stockholms somrar oändligt mycket tråkigare än vad de är idag. Däremot är en insikt in i de bakomliggande anledningarna till varför vi tar på oss vad vi har på oss alltid något eftersträvansvärt och i mina ögon mer attraktivt än att bara slänga på sig de vassaste klackarna i garderoben.

6 comments:

Johan B said...

Jag som trodde att den här posten skulle väcka starka känslor hos vår kvinnliga läsarkrets. Tydligen inte.

cherry said...

holy moly, var ska jag börja? kanske med att säga att det här är första dagen på mitt "sommarlov", alltså tänker jag ge mig in i nån djupare debatt. min analytiska förmåga har semester.
men visst har du kanske en poäng i det du skriver, eftersom otroligt många tjejer verkligen inte kan gå i sina höga klackar. och då tycker jag att det är helt sick att stoppa fötterna i ett par. i de fallen kan man verkligen fundera på varför. när det kommer till mig själv så är jag en hejare på att ta mig fram ett par centimeter ovan marken. jag skulle våga säga att jag kan gå (och nu menar jag gå normalt och obehindrat) i vilka skor som helst. dock tog det ett par timmar att bemästra mitt senaste inköp, tolvcentimetrarna, men nu går det som en dans. bokstavligen. igår övade jag bossanova i dem och hu va det gick undan. så i mitt fall ser jag inte klackarna som en begränsning av min personliga frihet. tvärtom.

det finns ju ungefär hundra saker till som jag skulle kunna ta upp här, men jag orkar inte. crfn skrev en krönika i bang för ett tag sedan om höga klackar, den var bra. läs den.

Johan B said...

Du pekar på en av de där sakerna som är alla teoribyggnaders största orsak till kollaps; ofta funkar de inte när man applicerar dem till en enskild individ utan bara när man applicerar dem till grupper av människor. Man kan säga att nazismen var ond men kan man säga att varje människa i tysklands naziparti var ond? Förmodligen inte.

Jag märker nu när jag har börjat skriva mer än jag gjorde när jag var tidningsredaktör att många av mina poster återkommer till saker som sexuella roller, social identitet och hur vårt samhälle egentligen behandlar individen. Jag tror jag kommer fortsätta gräva lite i könsroller längre fram.

Anonymous said...

Very pretty site! Keep working. thnx!
»

Anonymous said...

Great site lots of usefull infomation here.
»

Anonymous said...

I find some information here.