2006/06/28

Personligt: Blod och seglarskor

Jag måste göra en bekännelse för er. Jag är inte fullt så preppy som jag utgett mig för. Bli inte arga nu men det är faktiskt så att jag inte äger ett enda par seglarskor...
Så ja, nu vet ni, och det känns skönt. Ni får dock ha överinseende med mig ett tag till, för innan jag kan införskaffa mig ett par så måste jag gå igenom en seglarskokatharsis som heter duga och göra mig av men en hel mängd av barndomsdetritus. För jag har sådana minnen, hemska minnen, av seglarskor!
I tidig ålder så fick jag ett par av mina föräldrar med rekordeliga intyg om att de skulle vara det skönaste man kunde ha på ett par fötter. De hade gräddvit sula, var gjorda i billigt läder och var fruktansvärt skavsårsframkallande. Jag hoppade över trästaket och upp på hustak med två stora köttsår på hälarna. Bad till Gud att de skulle bli sköna. Grät. Juni månad stod jag ut den sommaren, sen åkte de i soporna. För att mjuka upp lädret i dem krävdes tydligen långt mer än mitt barnablod.
Följdaktligen så tittade jag under hela min tonårstid långt efter allt vad seglarskor hette. Inte nog med smärtan så såg jag framför mig antingen ett blankslitet par som bars som marin markör av socialt inkompetenta nördar som låg hemma i inlandet och slipade på sina träsegelbåtar eller gubbtrotters med traktorsula likt dem som stod som spön i backen på Växjö gågata under den tiden. På senare år har de funnits i bakgrunden av mitt sinne som en monstruös men ändå konstigt lockande odysseusk siren. Min förträngda längtan slog ut i full blom förra sommaren när jag läste den lilla fyndiga primör till text som André på The Jet Set Junta skrev om ett par vita Lacoste, Vanheden, lyxpop och pungrakarbloggar. Två svettiga sommarmånader senare stod jag på KarlTex i Göteborg med ett par vita i handen. Rea och allt, det gick bara inte. Nu har jag nästan bearbetat allt det gamla och de läckert röda Car Shoes här nere kan vara läskpappret som suger upp det kvarvarande otäcka och får mig att träda helt in i preppyismens skovärld. Snart ska jag göra ett nytt försök, jag lovar er...

2 comments:

Johan B said...

Vi kanske skall påpeka här, så att ingen missförstår, att varken jag eller Josef seglar på regelbunden basis (jag aldrig, Josef okänt antal gånger). Vi har inte heller en passion för göteborgs överklass. Vi har däremot en fascination och möjligtvis en passion för dess attribut och detaljer.

Ploggarna said...

Seglarskor är givna Almedalspjuck.