Stil: Vem gör Galliano glad egentligen?

TWWW har inte handlat speciellt mycket om haute couture i dess renaste form hittills. Den kommer nog inte heller att göra det i framtiden heller, i alla fall inte från min sida. Jag kan alldeles för lite och det känns som den delen av modevärlden bör hållas stängd och förborgad för att man skall kunna upprätthålla någon sorts nykterhet i sin syn på kläder. Men jag kan bara inte låta bli att snegla lite på höstkollektionerna som nu rusar förbi på diverse runaways i Paris. Jag fastnar direkt vid John Gallianos Diorkollektion och kommer inte vidare. Det är rymdskepp, sjöjungfrur, pärlor och haremsdamer. Det är sjukt och utflippat. Det ser för jävligt ut, rent estetiskt. Men det är oerhört fascinerande. Man kan inte låta bli att imponeras vad man kan göra med nål, tråd, tyg, diverse metallställningar och lite plast. Det är sammanhållet samtidigt som det spretar åt alla håll. Det är galet kreativt, ett sinne utan begränsningar och ramar. Är det konst? Är det kläder? Är det bra? Vem gör Galliano glad egentligen, där han ler iklädd sina anskrämliga notbyxor?