2006/09/11

Maktspråk: Kostym kontra fjällrävenestetik


Vem av de här tre skulle du lita på? Eller vänta nu, den frågan är relativt irrelevant. Den korrekta frågan torde vara:

"Vem tror du multinationella företagsledare lyssnar mest på när det gäller växthusgasers inverkar på vår globala miljö?"

Om du inte svarar Al Gore på den frågan är du antingen Peter Eriksson, Maria Wetterstrand eller en av de där miljöpartisterna jag såg framföra någon form av miljöperformance på torget i Halmstad i somras. De dansade, spelade teater och hade skyltar där det stod något i stil med "Nu är de där märkliga miljöpartisterna igång igen". Och de var märkliga. Och de visste om det. Och de ville ha det så. Jag tyckte de var märkliga och jag tyckte också att det var märkligt att de vill ses som märkliga.

Låt mig förklara varför men innan jag gör det vill jag deklarera min egen ståndpunkt i miljösakfrågan eftersom det så lätt annars blir guilt by association-resonemang i kommentarerna. Jag är för trängselskatter, jag har ingen bil (och hade jag en skulle jag ha en liten liten sportbil som jag körde väldigt sällan och då iklädd bilhandskar och scarf), jag hyser ett intensivt hat mot SUVs, jag är inte helt främmande för grön skatteväxling (kanske inte i exakt den formen som den genomförst i Sverige) och jag är noga med all min återvinning. Jag är förvisso för kärnkraft men det beror framförallt på att jag inte delar miljöpartiets åsikt i frågan utan tycker det är den mest miljövänliga formen av energiproduktion vi har.

Jag kan förstå de unga miljöpartisternas strävan efter att medvetet bete sig märkligt om de vore en konstgrupp som utmanar stereotypa klichéer inom politiken. Ni vet, kostym, power-slips och vit skjorta på männen och dräkt med högklackade pumps för damerna. Vore de performancegruppem "MP" så hade deras gärning inte bara haft bärighet utan även ett existensberättigande. Nu har det slumpat sig så att de inte är en performancegrupp utan ett av den nuvarande regeringens stödpartier. Och Peter Eriksson klär sig i jeans och en brun kavaj. Av samma anledning som de unga miljöpartisterna på torget i Halmstad genomför en dansperformance; för att rädda miljön. Eller nu blev det fel igen. De genomför den ju inte för att rädda miljön utan för att särskilja sig från ungdomspolitkens mainstreamfåra och beter sig därför med flit en gnutta "märkligt". Märkligt var ordet, i alla fall om man har som huvudmål att faktiskt förändra hur folk beter sig.

Al Gore har i snart trettio år (om man får tro pressklippen som man hittar på nätet) slagits för en utsläppsminskning av växthusgaser. Han släpper i dagarna filmen "An inconvenient truth" som egentligen inte är mer än en lång powerpointföreläsning om dagens globala miljösituation. Hur skiljer sig Al Gore från Maria och Peter om vi bortser från det faktum att han faktiskt varit vicepresident i USA och blev bortfifflad från presidentskapet den där gången för 6 år sedan? Skillnaden i passionen för miljön och udden i argumenten är mindre än vad man skulle kunna tro, det som skiljer dem åt är, om man hårdrar det, deras klädsel. Al Gore vet hur man använder sig av kostymen som ett argument i sig, vilken slips som passar bäst till respektive lobbygrupp och hur man på ett ledigt sätt klär ned sig för att visa sig mänsklig när det behövs. Därför kommer folk att lyssna med ett fördomslöst öra när han berättar att vi beter oss illa mot moder natur och inte slå dövörat till som vi, gemene man, gör när vi ser en miljöteatergrupp föra samma argumentation från en liten scen på ett torg i Halmstad. Eller ännu värre, från riksdagens talarstol iklädd en stickad kofta.

17 comments:

Blancaflor said...

Du har sa rätt...som vanligt!

Johan B said...

Åhh nej, jag har rätt ofta rätt fel.

johan said...

Som vanligt alltså; genom att göra "de andras" klädkoder till sina blir allting mera intressant. Vilket är precis vad Miljöpartiet inte gör, och varför de utseendemässigt hamnar på fjällräven/fältbiologen/gymnasieesteten-sidan av (sub)kulturen. Jag håller med dig, det är trist, men Maria W gillar iaf Pet Shop Boys.

Dock måste jag säga att jag är lika trött på skjorta och kavajkittet. Då man väntar på bussen nuförtiden så har man biljardboll 1 till vänster (Reinfeldt) och biljardboll 2 till höger (Persson), och så har man resten av kittet (förutom miljöpartiet då) i någon annan riktning, alla i närmast identiska skjortor och kavajer. Like that was the only way to dress with class eller att inge respekt på. Jag är så jävla trött på den röda maktslipsen i politikerkontexten, eller den mer "lediga" vitrutiga skjortan. Acnes reklamkampanj för sossarna har varit comme ci, comme ca, hitills.

Johan B said...

Poängen är ju att oavsett vad vi tycker är trist (med vi menar jag oss som bryr sig en gnutta för mycket om kulturella koder, oavsett om de är sartoriella eller vad som helst annat) så är det kostym med slips/dräkt med pumps som är det som allmänheten (eller kanske framförallt näringslivet) förknippar med seriositet.

Kampen mot likriktade sartoriella maktsymboler bör inte föras av miljöpartiet. Då hamnar i klädmässig härdsmälta eftersom de inte alls bryr sig om kläder (eller åtminstone vill de ha den bilden utåt) och därmed föga kan påverka resten av makten (i Rosenbad).

Gud vilket krångligt inlägg.

johan said...

Well, yes, but lite variation i kostymerna/pumpsen/skjortorna/dräkterna hade inte skadat.

Johan B said...

Verkligen inte! Låt oss starta en modeskola för politiker.

johan said...

Det förvånar mig att/om varken von Sydow eller Fahrman har en.

johan e said...

men vad ska man rösta på då?

Johan B said...

Johan e >> Om det tvistar de lärde (och olärde)

Anonymous said...

Man får dock inte glömma att Eriksson och Wetterstrand kanske i första hand måste blidka sina något opragmatiska gräsrötter, som drömmer om medborgarlön och ett räntefritt samhälle. Har svårt att tänka mig dem välja en ledare, förlåt språkrör, i mörk kostym...

Johan B said...

Sara >> True. Så det är väl egentligen inte just Peter och Maria jag angriper utan hela kånkenestetiken. Medborgarlön är för övrigt inte bara en miljöpartistiskt utopi utan även något för de allra längts ut på den liberala högerkanten som drömmer om så lite snedridning av arbetsmarknaden som möjligt.

Peter said...

Ja, det är verkligen förskräckligt. Förresten ace, Ebba var ju igång och stylade om lite och det blev ju onekligen bättre. Lite iaf. Det är alltid svårt. Och extremt förutsägbart att Reinfeldt skulle bli lite mer leisure liksom...

Hade för övrigt velat se spektaklet i Halmstad. Eller kanske inte förresten. Förstår inte heller den grejen med att vilja vara märklig för märklighetens skull. Eller det gör jag ju, men wtf liksom...

Johan B said...

Spektaklet i Halmstad var föga inspirerande eller övertygande. Nu är det dags att ladda lite podcast från oss peter!

johan said...

Peter: Ah, förvånar mig inte.

Men man borde ta allt ett steg längre och köra preppy-grejen på Lars Ohly. Sen att politiker inte är världens snyggaste modeller är väl en annan sak. F ö har Boomerang "Defining Scandinavian preppy" som slogan. Jävligt fin tagline, men det gör tyvärr inte deras kläder mer lyckade.

Johan B said...

Boomerang är ett sjukt märkligt märke. De har typ några av de allra bästa pikéskjortorna som finns. Jag har några som jag haft i snart 15 år och de är ta mig fan fortfarande stiliga. Men det är också allt de har. Möjligtvis kan man hitta ett par chinos som man kan rulla upp och vandra i vattenkanten på Hawaii med.

Anonymous said...

Jag håller också med! Varför envisas de med att klä sig likadant hemma som de gör på jobbet? Man måste ju inse att olika tillfällen kräver olika klädsel. Går Lars Ohly på begravning i jeans och brun blazer? Fast hellre en väldigt fult klädd politiker än en cpskadat ondskefull en.

johan said...

Jeans och kulturarbetarkavaj är ondskan.